Tjurigt

Äntligen är alla djur hemma på gården! Husbonden har lyckats få tak på nybygget och alla djur har med förvånandsvärt lite besvär transporterats hem. Trötta och nöjda med vårt värv somnade vi igår ovaggade.

Jag har haft en växande ångestklump i bröstet inför blotta tanken på att släppa ihop de två stortjurarna med varandra. Den största, Herr Avelstjur modell Jättestor, ger ett flegmatiskt intryck medan den minsta, Herr Avelstjur modell Medium, ger ett nyckfullt och oerhört energiskt intryck. Deras olikheter i lynne har varit tydliga sedan den dag de först träffades.

Medium var bara ett år gammal när han flyttade till oss och ganska liten. Jättestor var vuxen och redan just jättestor. När Medium fick syn på Jättestor förstod han inte hur jättestor Jättestor faktiskt var. Jättestor insåg däremot hur liten Medium var. Alltså stod Jättestor lugnt och blängde på kors vis när Medium (som trodde att han var jättestor) kom rusande med rullande ögonvitor och fradgan stänkande ur munnen när han brölade sitt attackbröl. Jättestor brydde sig inte ens om att bröla tillbaka. Han stod still och lät Medium stånga sig trött. Sedan begick han ett stort misstag: Han råkade backa ett par steg. Medium såg detta som ett kvitto på att han var oöverträfflig och oslagbar. Han fick förnyade krafter och stångade och brölade ursinnigt. Till slut fick Jättestor nog. Han sänkte sitt jättestora huvud och skyfflade ut Medium ur hagen. Pjong! Pjong! Eltrådarna var av och två tjurar lösa på bygden. Husbonden och jag sprang och hoppade som två gaseller i snömodden för att genskjuta tjurarna innan de kom ut på byvägen. Vi mötte dem på andra sidan ladugården. De stirrade förvånat på oss när vi närmade oss, nu mer att likna vid två frustande valrossar, och lullade tillbaka in i hagen. Sedan var de goda kamrater där det inte rådde någon tvekan om vem som förde befälet.

Det kom en vår och en betesperiod där tjurarna fick gå på varsitt håll med varsitt harem. Hösten kom och tjurarna släpptes ihop igen. Jättestor begick samma misstag en gång till: Han väntade för länge med att visa sin styrka och Medium, som inte längre var så liten, kämpade tappert i flera dagar innan Jättestor fick nog och satte honom på plats. Hela vintern var de sedan de allra såtaste vänner.

Det kom en ny vår och en ny betesperiod. Jättestor har blivit ännu större och ännu mer flegmatisk. Medium har blivit allt mindre flegmatisk men allt mer lik Jättestor i storlek. Därav min tilltagande ångest över att släppa ihop dem.

Igår var det så dags. Jättestor kom hem först och började genast blåsa upp sig och gick brölande omkring och spanade av ströbädden och hagen utan att finna varken rivaler eller haremsdamer.

Lagom när han slagit sig till ro i ströbädden anlände vi med Medium. Medium började bröla hotfullt långt innan traktorn stannat. Han fick genast ett dovt svar och Jättestor visade sig i öppningen till logen där han fridfullt sovit. Min puls skenade, hjärtat slog som en stånghammare mot revbenen och det susade i öronen. Jag befann mig på behörigt avstånd och utanför eltrådarna.

Det visade sig att Jättestor har lärt sig sin läxa och inte tänker begå samma misstag en gång till. Han ställde sig demonstrativt och visade upp hela sin bredsida med tillhörande krök på nacken och tjurig blick. Medium höll sig länge avvaktande men fortsatte med sitt brölande, om än något dämpat. Till slut samlade han mod och gick till attack. Jättestor svarade emot direkt och knuffade medium framför sig. Ytterligare en gång försökte Medium bevisa sin styrka men Jättestor var beredd och parerade galant och oväntat smidigt - han väger i alla fall bortåt 1,5 ton. Resten av gårdagen stod Jättestor och visade hur stor han är och vilken enorm tjurnacke han har. Medium gjorde sig liten men fick trots det inte tillträde till maten. Jättestor vaktade.

Idag har de stått och tvättat varandras öron både länge och grundligt.

*