onsdag 25 november 2009

Tumrullning

Ja, det är nog vad jag borde ägna återstoden av den här dagen åt. Vi vaknade i morse upp till ett totalt kaos och det har fortsatt i samma spår.

Sanfrid Skåpöppnarkatt och Ricky Allätare har samarbetat i lönndom. De har med gemensamma krafter ägnat sig åt minutiösa kontroller av vår sopsortering. Ytan som krävdes för att utföra denna syssla så grundligt som möjligt täckte både köks- och hallgolvet. Samtliga förpackningar var att betrakta som totalt dissikerade och så väl rengjorda att de i det närmaste går att beskriva som steriliserade. Jag misstänker att det är Ricky som diskat så ambitiöst. Sanfrid hade hela sin långa päls beströdd med kaffesump och morrhåren fulla med hönökaka. Han hade nämligen också öppnat skafferidörren och försett sig av familjens frukostbröd. Turligt nog var Ricky mer intresserad av de illaluktande soporna. Tor sov som en stock.

Husbonden tog fram stora sädesskyffeln och piassavakvasten för att grovstäda innan han var tvungen att bege sig till arbetet. Jag låste in hundarna och slängde ut katterna och hann precis få iväg barnen till skolbussen. Därefter åkte hallmattan in i tvättmaskinen och dammsugaren och skurmoppen fick göra rätt för sig. När dammsugaren närmade sig Tors märgben slängde han sin långa kropp över benet för att beskydda och försvara det mot dammslukarmonstret. Ricky tog sitt märgben och placerade det om och om igen precis framför dammsugarmunstycket. Tills lut slängde jag ut både hund och märgben.

Med bestämda steg stövlade jag in i tvättstugan för att ställa tillbaka skurhinken. Jag tände inte lampan. Jag vadade i vatten! Avloppsslangen från tvättmaskinen hade lossnat och hela tvättstugan var indränkt i smutsvatten. Eftersom det är en tvättstuga så finns där en golvbrunn men den hade uppenbarligen inte hunnit svälja hela störtfloden. Jag har också gjort mig till och lagt en trasmatta på golvet där inne för att det ska se lite trevligare ut. Dessutom hade jag några sorterade högar smutsvätt på golvet i väntan på att maskinen skulle bli ledig. Allt var blött och fullt med kaffesumpen jag inte lyckats skaka ur hallmattan innan jag slängde in den.

Tvättstugan är nu torr och ren igen och den blöta tvätten fortfarande blöt men ren. Svettig efter morgonens bravader begav jag mig in i duschen. Det fanns inte varmvatten så det räckte. Tvagningen gick således mycket fort och efter bara någon kort minut befann jag mig i köket igen. Svante Drullkatt satt mitt på köksbordet och tittade på vatten som sipprade från bordet ner i en stor pöl på golvet. Han hade vält ut blomvasen med de fina blommorna jag fick av husbonden häromdagen. Jag torkar igen.

Eftersom det var brist på varmvatten gick jag för att tända pannan. Under tiden smiter Sanfrid in utan att jag märker det. Jag hittar honom på köksbänken och han ser ut som om han har blivit slängd och rullad i lerpölarna ute på gården. Han gör inte minsta sken av att vara på väg att tvätta sig. Jag hivar ut honom och torkar bänken.

Råttfångarmästaren Sonja sitter i pannrummet med en råtta som hon vill ta med sig in. Det får hon inte.

Jag ska nu rulla tummarna. Långsamt. Så att jag inte skadar eller överanstränger mig. Ikväll ska jag tvinga husbonden att arrangera bättre kattspärrar på skåpen.
*

måndag 23 november 2009

Snart!

Jag kommer snart med en pinsam rapport men har inte riktigt tid just nu. Jag har nämligen ett nytt stort projekt på gång som ligger i avslutningsfasen så det börjar brinna i knutarna.

För övrigt är jag extremt trött på allt regn! Marken är mättad så vattnet tar märkliga vägar, en del dessvärre in i tonårssonens rum! Korna har egen pool med tillhörande gyttjebad och lerinpackningar. Det är minsann inte alla kor som har eget hemma-spa!

Oavsett hur mycket jag torkar alla tassar så är huset ständigt fyllt av leriga spårstämplar. Hundarna är lättare att torka och de håller sig (för det mesta) på golvet. Värre är det med katterna! De smiter in utan att tvätta sina tassar och sedan spatserar de runt hela huset för att få fossingarna torra. Det är märken på golv, bänkar, toastolar, skåp, sängar osv osv. JAG BLIR GALEN PÅ ALLT TORKANDE!

*

måndag 2 november 2009

Pep talk!

Ta tjuren vid hornen!
Ta chansen när den dyker upp!
Friskt vågat, hälften vunnet!
Alla är vi barn i början.
Trägen vinner.
Huvudsaken är att man vet att man försökt och gjort sitt bästa.
Övning ger färdighet.

Vad är nu detta? Jag försöker gjuta mod i mig själv eftersom jag låtit mig övertalas (det var inte så svårt) att delta i något som jag inte känner mig helt förberedd på. Ni kommer garanterat att få höra mer om det om någon vecka. Magen pirrar bara jag tänker på det och det är helt absurt! Det är faktiskt ingenting att oroa sig för alls, det får gå som det går, och går det på tok så har just ingenting förändrats ändå. Då är det bara att ta nya friska tag och försöka igen.

God natt!
*