söndag 22 augusti 2010

Sommarsysslor

Sommarsysslorna på gården är många och i år ingår även rödfärgning av ekonomibyggnader.

För ett antal år sedan skulle jag rödfärga kornas ligghall. Med pensel. Stående på stege. Jag utrustade färghinken med en ståltrådsfnurra så jag kunde hänga hela konstruktionen på stegen för att arbetet skulle underlättas. Det tog längre tid att ta sig upp och ner på stegen än vad det gjorde att rödfärga. Jag är nämligen höjdrädd.

Efter ett antal klättringar upp och ner började jag dock känna mig lite bekvämare på stegen och klättringstiden kapades avsevärt. Efter ytterligare några klättringar tyckte jag att det var onödigt att släpa hinken upp och ner varje gång stegen skulle flyttas. Alltså fick hinken hänga kvar där uppe medan jag mycket försiktigt flyttade stegen i sidled. Ni kan säkert gissa hur det slutade.

Jag drabbades av hybris och blev allt mer oförsiktig i mina förflyttningar av stegen - med tillhörande färghink. Självklart kom hinken rasande genom luften. Gissa var och hur den landade! Upp och ner över mitt huvud! Har ni någon gång varit i kontakt med äkta rödfärg så vet ni att den är ganska tunn och lättflytande. Den rann genom mitt hår, täckte hela mitt ansikte och letade sig in under mina kläder. Den största mängden stannade förvisso utanpå kläderna, men det gjorde just inte saken bättre. Jag antar att jag svor. Eller så gapskrattade jag.

Ute på gården har vi ett pumphus med vattenkastare. Ett ganska lämpligt ställe att spola sig ren från rödfärg, vilket jag också försökte. Färgen vägrade släppa sitt grepp om både mig och kläderna. Det var inte mycket annat att göra än att dra av sig paltorna där bakom knuten. Till saken hör att pumphuset är beläget bara ett fåtal meter från byvägen, men åtskilligt många fler meter från bostadshuset.

Mer eller mindre naken och med stora röda fläckar spridda över kroppen satt jag på huk och lyssnade spänt efter bilar innan jag tog fart och (osedd?)skenade över gårdsplanen och in i huset. I köket satt två tonårspojkar. Deras hakor föll ner i deras knän när jag rusade förbi.



I år var det dags att rödfärga igen. Husbonden har införskaffat en rödfärgsspruta. När vi tillsammans förberedde och påbörjade arbetet skrattade vi åt mitt senaste rödfärgningsförsök. Husbonden stod sedan 5 meter upp i luften där han bemannade färglansen. Jag höll mig på backen och skötte färgpåfyllning och förflyttning av färgspruta och kompressor. Väggarna blev allt rödare. Det blev också de förhållandevis nya djurgrindarna, samt några av ungtjurarna. Så här kan vi inte ha det, tänkte jag och hämtade vattenslang och borste och började tvätta alla grindar innan färgen hunnit torka.

Rödfärgat vatten stänkte åt alla håll samtidigt som himlens portar öppnade sig likt dammluckor, och jag hade inte ens hunnit halvvägs. Husbonden hade för länge sedan flytt in till stugvärmen.

När jag till slut var klar såg grindarna som nya ut igen. Själv såg jag ut som om jag simmat i utspädd rödfärg. Några av tjurarna går fortfarande omkring och ser ut som om de rodnar.