måndag 30 januari 2012

Vinterkyla

Vi har fått lite vinter även här på våra breddgrader. Det går inte att jämföra med de två senaste åren men vi har i alla fall snö på backen, lite skidspår och i morse 14 minusgrader.¨Korna stormtrivs. På eftermiddagen idag låg de i solen i ligghallen, nedborrade i halmbädden. Varm ånga steg från deras kroppar och de tuggade förnöjsamt. Många av dem har börjat bli riktigt runda om magen, det är inte så lång tid kvar tills de börjar kalva.

Tor brukar kunna vara lite kinkig när det är kallt. Han får ont i tassarna och ser ynklig och ömklig ut och han visar på alla sätt att han gärna blir buren. (Är det jakt på gång kan han springa fastän tassarna blöder utan att det verkar bekomma honom.) Häromdagen ville han inte följa med in på ladugårdsbacken för där var det oplogat och han skulle riskera att bli kall om magen. Naturligtvis var han tvungen att följa med ändå.

Ricky brukar vara oberörd av kalla tassar men i morse satte han sig platt på rumpan och lyfte upp båda framtassarna i luften. Efter några sekunder fortsatte han promenaden. Han älskar snö och ålar gärna runt i dikena trots att det är kallt, så även idag. De kalla tassarna var snabbt glömda men promenaden blev inte så lång, för även mina tassar hann bli kalla.

lördag 28 januari 2012

Kattpresenter

Eftersom jag inte uppdaterat er på länge med vad som hänt så erbjuder jag nu lite gammal skåpmat.

Svante-Fjante, alias Svante drullkatt, kom med en tidig julklapp i mitten av december. Precis mitt i dörrhålet, nästan på tröskeln, hade han placerat den fina presenten. Jag förstår att den var till mig, han har nämligen levererat fina presenter till mig förr. Den här var både större och grannare än de tidigare. Det var en ekorre. Stendöd. Likstel. Med magen lite fint uppvänd så jag kunde se de fina färgskiftningarna i pälsen. Den yviga svansen draperad över bakbenen.

Jag förstår att Svante måste ha blivit besviken över att inte ha kunnat överlämna den till mig personligen. Säkert satt han länge och väntade, kanske hela trettio sekunder. (Längre  än så kan han nämligen inte sitta still.) När jag hittade ekorren var Svante alltså inte kvar på plats och kanske var det lika bra. Han skulle nog ha blivit sårad över min otacksamhet. Jag ville nämligen inte ha den. Inte på några villkors vis.

Eftersom jag är en rejäl och handlingskraftig kvinna (?!) räds jag normalt inte futtigheter som insläpade döda djur, men jag kan heller inte påstå att jag med glädje befattar mig med dylika företeelser. Jag stod några sekunder och stirrade på den bepälsade presenten och hjärnan gick ovanligt trögt: "Sopskyffel! Nej, hushållspapper! Nej, handskar! NEJ! FÅGELHUND!"


Ricky är sällan långt ifrån min sida, så inte heller den här gången. Med glädje åtlöd han mitt apportkommando och bar sedan stolt ut pälsbollen. Vi lämnade den ute vid vedboden. Jag tyckte det var ett bra ställe, och räknade med att den skulle vara borta nästa gång jag kom förbi.

Det föll sig så att det tog ett par dagar utan att jag kontrollerat om ekorren försvunnit från sin oheliga gravplats. Tydligen hade däremot Svante passerat. Han måste ha blivit rasande över min otacksamhet! Jag fick den i gåva en gång till. På samma ställe, men inte lika fint upplagd. Tilltufsad, huvudlös och stinkande! Den här gången tog husbonden reda på den och hivade iväg den på ett bättre ställe, där Svante inte kan upptäcka att vi gjort oss av med hans med möda införskaffade julklapp. Tänk om han nästa gång kommer med det saknade ekorrhuvudet och lägger det i min säng, i värsta Gudfadern-stil?

DISCIPLIN!

Det rör på sig fastän det kanske kan vara svårt att tro med tanke på intensiteten i bloggandet. Det är inspirationen som inte riktigt velat infinna sig, men jag tänkte prova en ny metod. DISCIPLIN! Kanske kan inspirationen väckas till liv genom att jag disciplinerat tvingar mig till att skriva. Jag tycker nämligen att det är roligt, så varför det inte blir av kan ju verka som ett mysterium.

Så nu börjar jag om på ny kula och om en tid vet vi ju om jag har karaktärsstyrka och disciplin nog för att få liv i den här bloggen igen.

Skriv gärna uppmuntrande kommentarer! Halva nöjet med skrivandet är att få läsa era kommentarer! Ju fler desto bättre! Hjälp mig! Peppa mig!

Ni ska få njuta av en bild på mjuka och gosiga pippisockor tills vi hörs / ses igen!

Mjuka, gosiga, härliga, fina, trendiga.....
*