Uttrycket att städa i tid och otid leder mina tankar till någon som städar ideligen, vare sig det behövs eller inte. Själv städar jag oftast i otid, och med det menar jag en tid efter att det egentligen hade behövts. Igår städade jag, i otid. Jag dammade, plockade, skurade och fejade. Jag till och med tvättade mattor och lade senare på dagen ut dem på de nyskurade golven. Efter ett antal timmars utomhusarbete kunde jag på kvällen strosa runt med ett stort mått välbefinnande och tända smålampor i mitt nystädade och väldoftande hem.
Huset såg fortfarande välstädat ut i morse, och en bit in på förmiddagen. Sedan kom sotaren. Jag visste naturligtvis om att sotaren skulle komma för sådant meddelas alltid i förväg. Jag hade bara förträngt det.
Vi har under de senaste åren haft ett flertal olika sotare från ett flertal olika sotningsfirmor. Deras ambitionsnivå har varierat liksom röran de lämnat efter sig. Det var ytterligare en ny sotare från en ny sotningsfirma den här gången. En ung kvinnlig sotare som inte var någon sotare utan innehade titeln skorstensfejartekniker (!). Men hon såg ut som en sotare i svarta arbetskläder och med sotsvarta händer och armar. Hennes leende var däremot bländande vitt.
Den unga kvinnliga skorstensfejarteknikern visade sig vara en trevlig och lättsam person. Hennes uppgift för dagen var att kontrollera samtliga våra fem eldstäder med tillhörande rökkanaler, samt husets båda skorstenar både in- och utvändigt. Hon skulle alltså bland annat behöva ta sig upp på krypvinden. Jag har vid ett par tillfällen sett husbonden, som till storleken är en ganska liten man, med stort besvär åla och kravla sig genom luckan upp på krypvinden, illa placerad nästan tre meter över golvnivå. Turligt nog var fejarinnan en mycket späd kvinna så hon hade inga större problem med ålandet genom luckan.
Till saken hör nu att jag klippte gräsmattan igår, och jag klippte den riktigt kort. Fuktigt gräsklipp ligger således runt hela huset där fejarinnan var tvungen att gå för att ta sig upp på sotarstegen. Hon gick därefter till det lortiga pannrummet och stora vedpannan, och därifrån direkt upp på övervåningen och ålade sig upp på den mycket dammiga och av isolering skräpiga vinden. Sedan bar det iväg till kaminen som befinner sig i min arbetshörna bland alla tyger. När hon var klar med detta var det först dags för kakelugnen i sovrummet och sedan den i TV-rummet. Slutligen vedspisen i köket. På alla ställen har hon rakat ut sot och aska ur rökgångarna. Sotare tar heller inte av sig skorna när de arbetar inomhus.
Halvfuktigt gräsklipp, svarta fotspår och fingeravtryck och småhögar med sot i mitt nystädade hus! Suck.... VARFÖR var jag tvungen att städa igår?
Fejarinnans noggranna inspektioner föranledde dock inte några anmärkningar och hon hade till och med tid för en slät kopp kaffe. En mycket trevlig fejarinna alltså. Hon ska dessutom ha en stor eloge för jag har aldrig varit med om en sotare som arbetat så grundligt och lämnat så lite smuts efter sig. Vad det beror på förstår ni säkert själva, utan att jag påtalar det.
Hon är ju kvinna!!
(Det räckte faktiskt med några minuter med dammsugaren och en fuktig trasa, men ÄNDÅ.)
*
