Det är gott om vilt här.
Vid fågelbordet ser vi de traditionella "fågelbordsfåglarna". På foderborden och gårdsplanen huserar hararna, och kajorna är precis överallt (usch!). Ströbädden rymmer både kor och sparvar och en och annan mus. Korparna cirkulerar över grantopparna, älgarna visar sig stundom vid skogskanten, rådjuren är gärna i trädgården och räven strövar över åkrarna. Trevligt. Mysigt. Idylliskt.
I onsdags sågs ett lodjur passera genom byn. Det händer lite då och då och stör inte nämnvärt. I torsdags var vildsvinen ända fram till kohagen. Vi såg inte själva svinen men spåren och oredan de lämnat efter sig. I lördags var vargen här igen. Det känns inte alls bra. Varje gång vi går ut till korna knyter det sig i magen av oro för vad vi ska hitta. Är alla kalvar kvar? Än så länge är de det och vi får hoppas att vargen inte tycker det är mödan värt att ge sig in i en strid med korna. Snart vaknar björnen. Det var länge sedan jag vågade släppa hundarna lösa i skogen.
Livet på landet har förändrats.
