Igår kväll var det dags för Rickys stora hartest!
Jag smög tyst och kikade runt vedbodsknuten med hundarna hack i häl. Aledningen till att jag smög var min förhoppning om att gillra en harfälla åt Ricky om hararna skulle råka vara på plats. Det var de.
Fyra harar satt på den stora planen, fullt synliga. Jag backade några meter och kopplade loss Ricky, som ännu inte rundat vedboden och alltså inte sett hararna. Jag gav honom tillåtelse att springa fritt och var beredd på vad som helst. Tor måste ha insett situationens allvar för han var den mest följsamma och lydiga hund man kan tänka sig. Det kändes inte att han fanns i andra änden av kopplet.
Ricky hann bara några meter innan han blev varse hararnas närvaro ett tjugotal meter framför honom. I samma stund upptäckte de oss och pilade iväg i ett fasligt tempo. Ricky tvekade, stannade, vände sig om och tittade på mig. Jag blev så stolt! Han fick massor av beröm och sedan tillåtelse att springa lös igen. Han sneglade några gånger åt det håll hararna försvunnit men gjorde inte minsta ansats till att följa efter. Varje gång han närmade sig den plats hararna befunnit sig på tittade han efter mig och vände sedan utan att jag behövt säga något till honom. Mycket, mycket bra! Det finns visst hopp för den hunden också.
Nu börjar han också förstå vad jag menar när jag vill att han ska hämta saker åt mig. Det svåra är att få honom att förstå VAD jag vill att han ska hämta. Kanske har han också fått lite väl mycket beröm, för han ger mig saker hela tiden. Han går och hämtar vad han kommer åt och kommer sedan och ger det till mig. Jag har inte lyckats lära honom att lägga tillbaka saker. Han är också lite väl handarbetsintresserad; virkningar, stickningar, tygstuvar, saxar, kuddar och allehanda handarbetsverktyg står högt i kurs hos honom. Som tur är tuggar han inte sönder det. Däremot kan det bli väldigt trassligt. Somliga säger att jag får skylla mig själv om jag lägger det så att han kan nå det....
*
tisdag 16 februari 2010
lördag 13 februari 2010
Vilthotell
Jag har ju tidigare berättat om kajornas lyxhotell här på gården. De har inte ändrat uppfattning om hotellets servicenivå och standard. Istället har de låtit sprida ryktet och vi har fått fler gäster, dessbättre av trevligare art.
Sparvar och finkar har bosatt sig i halmlagret tillsammans med ett antal möss. Jag gillar inte möss, men så länge de håller sig i halmen går det väl an.
Traktens harar har hittat hit, ensilage ger både god och nyttig mat även för harar. Hela gårdsplanen är fylld av dels hararna själva och dels deras små bajskluttar. Ricky är överlycklig. För honom är harbajs rena lördagsgodiset! Jag gör mitt bästa för att få honom att låta bli kluttarna men han är som ett lössläppt barn i en godisfabrik.
Ricky gillar själva hararna också. Av någon anledning verkar inte Tor speciellt intresserad av varken hararna eller bajset. Det skulle troligen bli stor skillnad på hans intresse om jag släppte honom lös.
En sen kväll när Ricky pockade på att få gå ut och kissa precis när jag tänkte gå till sängs så gjorde jag det enkelt för mig. Jag släppte ut honom och stod själv i carporten och tänkte att han bara skulle kissa och så skulle vi gå in igen. Det var riktigt, riktigt kallt. Ricky pep iväg bakom vedboden och kom INTE när jag ropade. Istället för att tjata och stå och skrika småsprang jag huttrande i nattsärken över den månbelysta backen och gömde mig bakom en stor snöhög. Jag stog så jag kunde smygkika på honom när han frossade i harbajs. Plötsligt var han borta. Jag väntade en stund och precis när jag bestämt mig för att leta rätt på honom hörde jag några mystiska ljud som jag inte kunde identifiera.
Jag tittade åt fel håll. De mystiska ljuden kom bakifrån! Jag vände mig hastigt om och i skenet från fullmånen kom två små harpaltar i hundra knyck. Hack i häl kom Ricky som ABSOLUT INTE får jaga harar! Ingen av dem noterade min närvaro bakom snöhögen. När hararna passerat på ca 1 meters håll tog jag (med fladdrande nattsärk) ett stort kliv framåt och skrek NEJ!!!! så det ekade i natten. Hararna försvann runt nästa knut och Ricky höll på att få hjärtslag. Han tvärnitade och hans uppsyn var obetalbar. Det tog någon sekund innan han förstod att det var jag som var spöket. Han har inte jagat harar sedan dess, trots att jag letat situationer som kan provocera honom, och trots att hararna skuttat omkring framför honom. Hoppas att han begripit att harar är fredade.
Den senast anlända gästen till vilthotellet är en räv. Tyvärr är det en skabbräv. Vi har sett honom flera gånger och framförallt spåren efter honom. Förutom att skabben är plågsam för räven själv så är det också mycket smittsamt till både hundar och katter. Första gången jag såg nämnda räv var mitt på dagen när jag var ut med hundarna. Plötsligt hoppade den fram bara några meter ifrån oss och kilade iväg. Hundarna ville väldigt gärna följa efter men de fick de givetvis inte.
Vi har också fått en lite husmus. Den bor i sopskåpet och låter sig inte luras in i fällan som husbonden gillrat. Svante sitter ofta på vakt utanför skåpet men kommer ju inte åt den lilla musen, och jag öppnar då rakt inte för honom.
Nu ska jag gå och sy lite till min butik. Ni kommer väl ihåg att kolla i den?
www rutorand.se
*
Sparvar och finkar har bosatt sig i halmlagret tillsammans med ett antal möss. Jag gillar inte möss, men så länge de håller sig i halmen går det väl an.
Traktens harar har hittat hit, ensilage ger både god och nyttig mat även för harar. Hela gårdsplanen är fylld av dels hararna själva och dels deras små bajskluttar. Ricky är överlycklig. För honom är harbajs rena lördagsgodiset! Jag gör mitt bästa för att få honom att låta bli kluttarna men han är som ett lössläppt barn i en godisfabrik.
Ricky gillar själva hararna också. Av någon anledning verkar inte Tor speciellt intresserad av varken hararna eller bajset. Det skulle troligen bli stor skillnad på hans intresse om jag släppte honom lös.
En sen kväll när Ricky pockade på att få gå ut och kissa precis när jag tänkte gå till sängs så gjorde jag det enkelt för mig. Jag släppte ut honom och stod själv i carporten och tänkte att han bara skulle kissa och så skulle vi gå in igen. Det var riktigt, riktigt kallt. Ricky pep iväg bakom vedboden och kom INTE när jag ropade. Istället för att tjata och stå och skrika småsprang jag huttrande i nattsärken över den månbelysta backen och gömde mig bakom en stor snöhög. Jag stog så jag kunde smygkika på honom när han frossade i harbajs. Plötsligt var han borta. Jag väntade en stund och precis när jag bestämt mig för att leta rätt på honom hörde jag några mystiska ljud som jag inte kunde identifiera.
Jag tittade åt fel håll. De mystiska ljuden kom bakifrån! Jag vände mig hastigt om och i skenet från fullmånen kom två små harpaltar i hundra knyck. Hack i häl kom Ricky som ABSOLUT INTE får jaga harar! Ingen av dem noterade min närvaro bakom snöhögen. När hararna passerat på ca 1 meters håll tog jag (med fladdrande nattsärk) ett stort kliv framåt och skrek NEJ!!!! så det ekade i natten. Hararna försvann runt nästa knut och Ricky höll på att få hjärtslag. Han tvärnitade och hans uppsyn var obetalbar. Det tog någon sekund innan han förstod att det var jag som var spöket. Han har inte jagat harar sedan dess, trots att jag letat situationer som kan provocera honom, och trots att hararna skuttat omkring framför honom. Hoppas att han begripit att harar är fredade.
Den senast anlända gästen till vilthotellet är en räv. Tyvärr är det en skabbräv. Vi har sett honom flera gånger och framförallt spåren efter honom. Förutom att skabben är plågsam för räven själv så är det också mycket smittsamt till både hundar och katter. Första gången jag såg nämnda räv var mitt på dagen när jag var ut med hundarna. Plötsligt hoppade den fram bara några meter ifrån oss och kilade iväg. Hundarna ville väldigt gärna följa efter men de fick de givetvis inte.
Vi har också fått en lite husmus. Den bor i sopskåpet och låter sig inte luras in i fällan som husbonden gillrat. Svante sitter ofta på vakt utanför skåpet men kommer ju inte åt den lilla musen, och jag öppnar då rakt inte för honom.
Nu ska jag gå och sy lite till min butik. Ni kommer väl ihåg att kolla i den?
www rutorand.se
*
torsdag 11 februari 2010
Rut o Rand
Hallå allihop!
Nu har jag öppnat min nya internetbutik! Där säljer jag till exempel dukar, kuddar och mattor. Mycket har jag gjort själv och fler varor kommer in fortlöpande.
Klicka på länken och titta in bland alla grejer!
http://www.rutorand.se/
*
Nu har jag öppnat min nya internetbutik! Där säljer jag till exempel dukar, kuddar och mattor. Mycket har jag gjort själv och fler varor kommer in fortlöpande.
Klicka på länken och titta in bland alla grejer!
http://www.rutorand.se/
*
Bondbrud
*
Jag har ju glömt att berätta om när jag, lilla mamma och älskade dottern var modeller för en dag! Jätteroligt hade vi och fina bilder blev det. Där ser man vad lite smink (ganska mycket faktiskt), en skicklig fotograf och rätt ljussättning kan göra! Extra roligt eftersom vi alltså var tre generationer.
Ni får nöja er med bilder av mig, en riktig Bond-brud!
Eftersom datorn och jag har stora samarbetssvårigheter blir det inte fler bilder än så här. Inte hamnar de där jag vill heller, men det får väl duga.
*
Jag har ju glömt att berätta om när jag, lilla mamma och älskade dottern var modeller för en dag! Jätteroligt hade vi och fina bilder blev det. Där ser man vad lite smink (ganska mycket faktiskt), en skicklig fotograf och rätt ljussättning kan göra! Extra roligt eftersom vi alltså var tre generationer.
Ni får nöja er med bilder av mig, en riktig Bond-brud!
Eftersom datorn och jag har stora samarbetssvårigheter blir det inte fler bilder än så här. Inte hamnar de där jag vill heller, men det får väl duga.
*
tisdag 9 februari 2010
Vad är det för en dag?
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag
för det är Nicklas födelsedag!
HURRA! HURRA! HURRA!
(En liten visa som barnen lärde sig på dagis.)
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag
för det är Nicklas födelsedag!
HURRA! HURRA! HURRA!
(En liten visa som barnen lärde sig på dagis.)
GRATTIS NICKLAS!
(Nicklas är den med glasögon...)
onsdag 3 februari 2010
Nyttan med kon
Jag kan inte låta bli att återge denna sanslösa lilla novell som sägs vara skriven av en mellanstadieelev någonstans i Sverige. Huruvida det stämmer eller inte kan jag inte avgöra, men rolig läsning är det:
"Nyttan med Kon"
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor...Den översta sidan-Den nedersta sidan-Den främre sidan-Den bakre sidan-Den ena sidan-Den andra sidan-Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet...Och det är för att hornen skall ha någonting att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen...Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ska ramla ned i mjölken och drunkna.
På den översta sidan-Och den ena sidan-Och den andra sidan, är det bara hår...Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranen så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur...men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyra ben...Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har ett gott luktsinne...Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!"
*
"Nyttan med Kon"
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor...Den översta sidan-Den nedersta sidan-Den främre sidan-Den bakre sidan-Den ena sidan-Den andra sidan-Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet...Och det är för att hornen skall ha någonting att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen...Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ska ramla ned i mjölken och drunkna.
På den översta sidan-Och den ena sidan-Och den andra sidan, är det bara hår...Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranen så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur...men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyra ben...Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har ett gott luktsinne...Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!"
*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)