När vi strosat runt på gården och jämfört erfarenheter, gullat med kalvar och konstaterat att tjuren gjort sig hemmastadd blev vi presenterade för Greta. Greta är en enorm gris med stor värdighet och personlighet. Hon låg nedborrad i halmen och orkade inte resa sig för att hälsa på oss, hon lyfte bara på huvudet, sniffade i luften och grymtade ett godkännande. Hon godkänner tydligen inte vem som helst, somliga besökare får inte passera hennes domäner.
 | |
| Riktiga Greta är mycket större! |
Jag har stor förkärlek för grisar. De är mysiga, roliga, intelligenta, nyfikna och busiga. Dessutom, tvärtemot vad många tror, väldigt renliga. Några enastående grisar har passerat i mitt liv och efter att ha träffat Greta fick jag en massa roliga minnesbilder av jättegrisen Sonja. Hon var gigantisk, otroligt snäll och väldigt lekfull. Hon var helt omedveten om sin styrka och människors vekhet så det blev lite väl hårda tag ibland, men rolig var hon. Eller den lite mindre grisen Lisbeth som hade ett eget husdjur. Det bodde en padda under hennes vattenkopp, och vi slutade bära ut den för den kom bara tillbaka. Lisbeth stod ofta och pratade med den. Kanske trodde hon att den skulle förvandlas till en grisprins.
Jag har i flera år försökt övertala husbonden om att skaffa grisar men han säger bara att jag ju redan har en.....
Greta som vi träffade igår är en gårdsgris, en slags vaktgris istället för vakthund. Hon har eget boende i tjurstallet men kan gå ut och in som hon vill. Tidigare bodde hon tillsammans med ungtjurarna och det gick i stort sett bra, endast två problem uppstod och till slut var de tvungna att ge henne eget rum. Det ena problemet var att hon gärna och idogt bökade runt och vände upp och ned på tjurarnas ströbädd med sämre stallmiljö som följd. Det andra problemet var lite mer bekymmersamt. Hon fick ibland för sig att hon skulle ha hela ligghallen för sig själv. Då motade hon ut alla trettio tjurar och lade sig sedan på vakt i dörröppningen. Ingen tilläts passera. Väderlek, årstid och tid på dygnet hade ingen betydelse.
Vid ett tillfälle hade Greta tagit sig in i kohagen och där mött den jättestora avelstjuren med en matchvikt på cirka 1½ ton. Gretas ägare blev mycket bekymrade, funderade över hur de skulle kunna rädda henne och befarade att hennes sista stund var kommen. Jättetjuren och Greta stod mitt emot varandra och laddade med sänkta huvuden inför striden. Greta tog fart, tjuren vände och lommade iväg.
JAG VILL OCKSÅ HA EN GRETA!
*
