Har Sverige stannat? Idag har älgjakten dragit igång även på våra breddgrader och jag undrar hur många arbetsplatser som står mer eller mindre still när jägarkåren dragit till skogs.
Vi har inte lyckats fälla något byte men det kanske inte är så konstigt. Det ena grannlaget sköt en kalv innan vårt lag ens kommit ut i skogen. Av radoitrafiken att döma var resten av mellansveriges älgar inne hos det andra grannlaget. Samtliga av dessa älgar tycks ha klarat livhanken (även det av radiotrafiken att döma).
Vi fick nöja oss med en fin dag i skogen och det är ju inte så illa. Själv har jag agerat hundförare och traskat omkring i ris och snår och fört en massa väsen. Det är tur att det är just det som är meningen, så att det inte var smygjakt jag skulle ägna mig åt. Då hade de nog fått anlita någon annan...
Ricky har dagen till ära varit kamouflerad till älghund. Skulle tro att han slår de flesta "riktiga" älghundar med hästlängder. Inte många av dem, om ens någon, får med sig så mycket mark som Ricky. Han är fullständigt ointresserad av älgar, men far fram som ett jehu i skogen med sin lilla bjällra runt halsen och HAN TRÖTTNAR ALDRIG!! Hur långt och länge orkar han?? Terrängen var stundtals mycket besvärlig, själv tog jag mig knappt fram, men han löper outröttligt på i ett tempo som efter dryga fyra timmar knappast mattats alls. Han tröttnar inte heller av att inget speciellt händer, han är lycklig över att bara få springa. En och annan kort paus med tillhörande gos med matte är tillräcklig lön för mödan.
Det roligaste han hittade var ett gammalt rådjursben som han stolt kom sättandes med. Det otäckaste var en skällande grönklädd varelse i gransnåren (=husse) som han var tvungen att skälla ut ordentligt. Han hittade också de passkyttar som var utplacerade och hann med att rota i en och annan ryggsäck. Ingen av dem hade sett en ung bretonhanne i full aktion tidigare, och de var alla lika överrumplade, både av hans tempo, hans uthållighet och hans fräckhet när det gäller rotande i ryggsäckar. Att samma hund sedan kurade ihop sig i mattes famn och såg ut som vilken knähund som helst innan han någon minut senare fick fortsätta sitt dagsverke i hiskelig fart gjorde inte deras förvåning mindre.
Tor däremot har en svår dag. Han känner sig djupt kränkt av att Ricky återigen fått följa med bössan ut. Att han själv varit ut flera gånger den senaste tiden hör inte hit enligt hans uppfattning. Han fick i alla fall sitta med vid sista fikapausen och blev genast lite lyckligare av att sniffa på alla jägarklädda byxben.
Tor har för övrigt avancerat till grythund och lyckats jaga ut inte mindre än två grävlingar vid två skilda tillfällen. Husse gjorde processen kort med Tors första grävlig. Den andra slutade sina dagar som mitt första villebråd. Jag hade inte alls planerat att bli grävlingsjägare och absolut inte att släppa ner Tor i ett gryt (jag tycker det är alltför riskabelt) men Tor var inte av samma uppfattning. När husse och jag sedan lyssnat på ståndskall och tungviktsmötet Tor vs Grävling i en halvtimme hade jag för länge sedan fått nog. Grävlingen fick så småningom nog den också och kastade in handduken och lämnade sin ringhörna. Jag såg min chans att få slut på hela historien, få ut Tor ur grytet och äntligen få gå hem, och jag tog vara på den chansen.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar