Husvagnssemester; 4 Hemresan

Här kommer till slut den avslutande delen om husvagnssemestern:

Det blir så småningom dags att bege sig av hemåt och då erinrar sig kvinnan plötsligt att hon inte har något lyse på bilen. Hon utkräver därför löfte från båda barnen att i händelse av poliskontroll får de inte yttra ett ord, vilka lögner som än skulle råka komma över hennes läppar. Turligt nog kan hon i smyg konstatera att blinkers och bromsljus fungerar på både bil och husvagn.

Ekipaget har inte ens hunnit lämna campingen när kvinnan erinrar sig nästa sak. Hon skulle ju ha tankat! Nåväl, bensinen räcker nog till den medelstora stad de tidigare passerat och där måste det ju finnas en lämplig mack. Hon utlovar glatt ett besök på MacDonalds som de också kommer att passera.

Lyckligtvis somnar sonen ganska omgående, för det blir återigen lite hetsigt i bilen. Den medelstora staden kan nämligen inte erbjuda medelstora bensinstationer, utan väldigt små och trånga stationer som skulle kräva vissa backningsövningar. Detta är helt uteslutet sedan dottern vägrat bistå sin mor när denna föreslog att de skulle koppla av husvagnen för att komma in på macken. Tre olika bensinmackar besöks utan att fordonet blir tankat. På en av stationerna finns det visserligen gott om svängrum vid pumparna , men dessa är ur funktion.

Nu får dottern syn på MacDonaldsskylten, och eftersom ett löfte är ett löfte är det bara för kvinnan att kasta sig ut i vänsterfilen, köra mot gult och svänga in mot parkeringen. Det visar sig nu att här är det om möjligt ännu trängre än på bensinmackarna och dessutom bara drive-throuhg. Bilen vänds under visst besvär åter ut på den stora genomfartsleden och kvinnan kan efter en snabb blick i backspegeln konstatera att hon har polisen efter sig. Sonen vaknar och börjar genast tjata om hamburgare, dottern suckar och kvinnans grepp om ratten hårdnar, ända tills polisbilen kör om. Så småningom får man åter syn på en mack och gör sig redo för att svänga. Då uppenbarar sig polisbilen vid en av pumparna, varvid högersvängen i sista stund avbryts och färden fortsätter.

Till slut blir faktiskt bilen tankad och barnen utfodrade. Maken har ringt flera gånger och oroligt undrat hur långt de hunnit. Särskilt många mil har de inte avklarat mellan hans påringningar.

Färden fortsätter på krokiga vägar på landsbygden där det enda problemet är en växande bilkö bakom husvagnen, vilket kvinnan fullständigt nonchalerar. Familjen småpratar och skrattar åt de olika händelser som utspelat sig under semestern. Plötsligt öppnar sig himlens portar och ett skyfall av sällan skådat like förmörkar hela landskapet. Kvinnan ser nu inte längre ut genom bilens ruta och befarar att hon själv inte syns alls eftersom hon inte har lyse på bilen. Alltså får man stanna och vänta ut de överjordiska makternas vrede innan färden tjugo minuter senare kan fortsätta. Vägbanan är då belagd med ett centimetertjockt lager hagelkulor som gör färden väldigt vådlig, innan den återigen lysande solen gjort sitt.

Vid en bensinmack nära hemmet stannar man för att göra vissa kompletterande inköp som maken beordrat. Kvinnan upptäcker då att det är oerhört lite luft i ett av husvagnens däck, men eftersom det bara är någon mil kvar hem beslutar hon sig för att pumpa i lite grand och raskt fortsätta färden. Innan hon hinner sätta sig har hon dock tappat en hink med stinkande ansjovis, som de hemmavarande grisarna skulle utfodras med, över sig själv. Barnen klagar högljutt över stanken som fyller kupén.

PANG! Det är bara fem kilometer kvar hem men nu är det bara att koppla av husvagnen och fortsätta utan den. Det är punktering.

Maken säger inte mycket när enbart bilen rullar upp framför huset. Han beger sig så småningom iväg för att lossa hjulet, reservdäck saknas nämligen. Följande dag åker han således och köper ett nytt däck, bara för att upptäcka att även det andra hjulet livit platt. Han lyckas dock pumpa det och få hem husvagnen till gården. Han säger heller inte mycket när barnen berättar om sin semesterresa.

Medan kvinnan trött går runt hemma i köket, lycklig över att de i alla fall kommit hem oskadda, får hon se ett brev från Vägverket adresserat till sig själv. Ja visst ja. Hon skulle ju förnya sitt körkort. Brevet har legat i köket sedan den tidiga våren. Kvinnan har till och med låtit fotografera sig, det är bara själva inlämnandet av körkortsunderlaget som återstår. Hon får en plötslig ingivelse och går för att kontrollera hur länge hennes körkort är giltigt.

Jaha.... Hon har dessutom gjort denna händelserika resa utan giltigt körkort.