Husvagnssemester; 2 Ankomsten

Här kommer andra delen i berättelsen om husvagnsäventyret:

Vid ankomsten visar det sig dock att campingplatsen har förändrats under de tio år som gått sedan kvinnan senast var här, då tillsammans med endast ett barn, men med en bilkörande make vid sin sida. Den fräcke campingägaren har planterat träd och häckar på den stora gräsplan kvinnan har tänkt glida in på. Dessutom finns där en och annan lykstolpe, varav den ena är strategiskt placerad precis bredvid den plats kvinnan blivut anvisad.

Det yngre barnet sjunger nu oavbrutet på diverse slagdängor och tycks helt oberörd av stundens allvar. Det äldre barnet håller marsvinet i sitt knä och talar hela tiden om för sin mor hur hon INTE får göra. Det stackars flickebarnet anar antagligen att det finns viss risk för att hon ska behöva skämmas för sin mors pinsamma beteende.

En kort stund sitter så kvinnan kvar i bilen, mitt emellan alla flotta välparkerade husvagnar, och betraktar solande, badande, ätande och promenerande semesterfirare som plötsligt finns i överflöd runt just hennes bil.

Resolut öppnar hon bildörren under dotterns högljudda protester och ropar ut sin nöd över campingplatsen. Sonen sjunger fortfarande slagdängor. Dottern är pionröd i ansiktet. Hennes värsta farhågor har besannats. Modern är inte vid sina sinnens fulla bruk!

Fem medelålders gentlemän kommer genast rusande till undsättning. Alla är de översvqllqnde i sin iver att hjälpa den arma kvinnan. Kvinnan dras ut ur bilen och en man tar hennes plats bakom ratten. Sonen sjunger. Dottern försöker göra sig osynlig. Kvinnan ler oskyldigt mot alla trevliga män.

Nu är det dessvärre dags för en bekännelse inför de fortfarande överseende männen. Parkeringsproblemen beror inte så mycket på kvinnans köroduglighet, hon KAN faktiskt backa med bil och släp. Problemet beror snarare på att husvagnens elektriska broms envisas med att slå till med full kraft lite då och då under backningsövningar. Männen är fortfarande överseende i sin förvissning om att denna stackars förvirrade kvinna förmodligen inte riktigt vet vad hon talar om. Mannen bakom ratten ersätts av en annan man.

Sonen sjunger.Dottern har nästan hasat ner på golvet. Kvinnan står omgiven av män som nu helt gett upp försöken att backa. Det går helt enkelt inte att rubba husvagnen bakåt. Framåt går det inte heller, där tronar ett monster till husvagn.

Männen beslutar sig nu för att lyfta husvagnen av bilen och rulla den på plats. Den äldste mannen börjar arbeta med veven för att få loss vagnen från dragkroken. Kvinnan rusar nu fram, ursäktar sig för säkert hundrade gången, mumlar osammanhängande om trasiga vevar och lyfter helt sonika av den rullande bostaden. Atmosfären har nu förändrats en aning. Hon känner blickar av misstro riktas mot sig men försöker skaka av sig olustkänslan.

Sonen sjunger med hög och klar röst visor som inte lämpar sig för barn. Dottern stirrar med oseende blick rakt fram. Marsvinet visslar. Svetten rinner.

Männen har nu arrangerat sig för att knuffa husvagnen på plats. Kvinnan är för en kort stund handlingsförlamad. Det är nu dags för nästa bekännelse. Hjulet under husvagnsdraget är obrukbart. För att slippa avslöja även denna brist i utrustningen rusar hon fram och tränger sig våldsamt igenom muren av manliga ryggar. Medan männen, med sina egon fortfarande i behåll, knuffar husvagnen i rätt riktning bär hon så runt på det nu hatade objektet. På telepatisk väg sänder hon hårda och fula ord till den frånvarande maken som monterat ett GRÄSKLIPPARHJUL under stödbenet. Plötsligt måste hon ursäktande be männen att vänta lie för nu måste hon faktiskt få släppa ner bördan och få räta på ryggen. De vänder sig om stirrar klentroget på henne.

"BÄR DU PÅ DEN?????" Den av männen som först upptäcker vad hon håller på med, och sedan får syn på det demolerade gräsklipparhjulet, bara vänder på klacken och går. Förmodligen hade hans manliga självkänsla fått nog. I alla fall var det vad kvinnan försökte intala sig själv. Hon kände nu adrenalinet flöda till och innan det hela blev alltför pinsamt hade hon fått husvagnen på plats. Männen viftade bort hennes tacksamhet och troppade av utan att vända sig om. Hon såg dem inte mer.

Bilen parkerades, dottern tog sin tillflykt till husvagnen och vägrade komma ut före mörkrets inbrott. Sonen slutar plötsligt sjunga och frågar sin hårt prövade mor om de inte är framme snart.