Tillfrisknande?

Under de senaste dagarna av sjukdom har en hel del sysslor fått stryka på foten. Orken har knappt räckt till det absolut nödvändiga, och allra längst ner på prioriteringslistan hamnar städning av hemmet. Således hopar sig högar av pälsrester från allehanda djurslag på alla möjliga ställen i huset. Skygglappar på!

På hallgolvet, strax utanför toalettdörren, uppenbarade sig plötsligt ett mycket fult skräp. Brunaktigt, bananformat, centimeterlångt och mycket fult. Det låg kvar varje gång jag passerade. Irritationen växte för varje gång jag såg det. Det måste också vara lite tyngd i skräpet eftersom det låg kvar på samma ställe hela tiden trots att både folk och fä passerat åtskilliga gånger. Svischandet från husfolket har sannerligen inte kunnat flytta många skräp, vi har mest hasat oss fram. Däremot har det stundtals blåst orkanvindar runt tassarna på de fyrbenta familjemedlemmarna i deras jakt på varandra. Skräpet låg ändå kvar.

Trots en tilltagande frustration över det förskräckligt fula skräpet kunde jag inte uppbringa kraft nog att böja mig ner och plocka upp det. (Det är ibland väldigt långt ner till golvet.) De andra familjemedlemmarna var antingen lika sjuka som jag eller utrustade med ett större överseende med skräp på golvet, för ingen plockade upp det allt fulare skräpet. Efter ett par dagar tillkom det ett ännu större och fulare skräp! Ett större, dammigare och skräpigare skräp. Varje gång jag gick förbi sneglade jag på de två skräpen som ingen  plockade upp. Irritationen steg. Avståndet till golvet tycktes växa. Irritationen steg ytterligare.

Igår plockade jag upp skräpen! BÅDA TVÅ! Så jag antar att jag håller på att tillfriskna...

Sjukstuga

Det är rena rama sjukstugan här. Det stönas och ojas och snörvlas lite var stans i huset. En del sysslor måste dessvärre skötas hur krassliga husfolket än är. Korna har inte mycket förståelse för att vi inte riktigt är i form. Inte katterna heller, men de är ju förhållandevis lättskötta. Det gäller bara att hålla matskålen fylld och öppna dörren någon gång ibland.

Tor Tax är sympatisjuk. Han njuter när någon intar ryggläge och är snabbt på plats för att hålla värmen och sova sig frisk. På Ricky däremot märks det att han har haft för lite att göra i några dagar. Igår fick han i alla fall ägna sig åt lite apportering av kaja igen. Det var jag som tröttnade först och som fortast möjligt ville in i stugvärmen och VM-soffan. (Lite tur ska man ju ha, det känns lite lättare att vara sjuk om man kan kombinera tillfrisknandet med spännande och dramatiska medaljdueller.)

Just nu är det nog mest synd om husbonden. Han har precis börjat sitt insjuknande. Själv har jag hållit på i några dagar. Sonen har vi inte sett mycket av de senaste dagarna, han har egen sjuksal på övervåningen. Idag var han i alla fall så pass pigg att han orkade lämna hemmet en kort stund.

Nu ska vi jobba vidare på att mota iväg baskiluskerna, och hoppas att vi slipper dem en lång tid framöver.
*