måndag 19 mars 2012

Håligheter

Förra vintern fick vi efter långvariga vattenproblem borra en ny brunn. Den nya brunnen hamnade bakom huset en ganska god bit ifrån pumphuset. Det medför inga större problem när man har goda vänner med grävmaskin, problemet var den djupa tjälen men det ordnade sig det också med lite provisoriska lösningar. Framåt vårkanten skyfflades det nya diket igen ordentligt så att vi återigen kunde köra in i carporten utan broar och landgångar.

Nu är det vår igen och full tjällossning. Det har blivit ett litet geggigt dike igen tvärs över gårdsplanen. Förra veckan när jag kom hem med min fina passat och skulle smyga över den geggiga svackan sa det PANG. Bilens underrede slog i och plastkåpan under motorutrymmet var inte längre sig lik. Jag  blev först mycket irriterad men lugnade mig snabbt eftersom inga allvarligare skador uppstått. Jag bestämde mig också för att fortsättningsvis parkera på framsidan av huset för att slippa köra i geggan och göra om samma misstag. Husbonden har fortsatt köra den vanliga vägen in i carporten trots att jag placerat en plastpåsförsedd stolpe mitt diket, som för övrigt blivit ännu geggigare. Husbonden kör bara runt den viftande gula plastpåsen och raka vägen in i carporten.

Efter några dagar provade jag mig på att försiktigt smyga mig in den vägen jag också. Jag siktade noga på bilspåren efter husbonden. Det guppade till lite men gick bra. Alltså har jag fortsatt.

Igår när jag kom hem var jag antingen för okoncentrerad eller för mesig. Jag kom inte över. Framhjulen borrade blixtsnabbt ner sig i smeten och bilen satt fast som i ett skruvstäd. Arg som ett bi hoppade jag ur bilen, klev med lågskor i den värsta tänkbara sörjan, slet åt mig mina kassar och stövlade in. Bilen stod kvar, djupt nedsjunken och till allmän beskådan.

Husbonden följde så småningom med mig ut och drog loss bilen. Då var jag ändamålsenligt klädd och lyckades stå ut med hans små leenden som han försökte att inte visa mig. När bilen stod på avsedd plats och bara var obetydligt lortigare än tidigare kändes det lite bättre och även jag kunde le åt de små hålen jag lämnat efter mig  på gårdsplanen.
*

lördag 17 mars 2012

Årets första kalv!

Årets första kalv har kommit. Allt gick bra och både ko och kalv mår finemang. Bilder kommer så småningom.
*

onsdag 14 mars 2012

Gammal skåpmat

Den här texten skrev jag för flera år sedan och hade glömt bort den. Dottern mailade den till  mig och tyckte att jag skulle lägga upp den här på bloggen så här kommer den!



Det är verkligen inga dussinhundar vi har här i huset. Troligen har husmors intellektuella sinne haft stor miljöpåverkan på dem.

Igår kväll, när jag pysslade med husliga sysslor i köksregionen, började det plötsligt höras en massa blip-ljud från datorn. Vid kontroll visade det sig vara Tor som frenetiskt knappade på tangentbordet. Jag blev först lite förgrymmad, innan jag insåg att han bara försökte få sin doktorsavhandling om "Hur man håller katten stången" färdig.

I morse var det Ricky som kände stark längtan efter förkovran. I sina entusiastiska försök att förbättra sina kunskaper i matematik har han förbrukat en stiftpenna, och miniräknaren exploderade i dussintalet oigenkänliga bitar. Antagligen har han räknat högt, för det krävdes en kartong halspastiller med lakritssmak för att lena strupen efteråt. Effekten var uppenbarligen inte tillfredsställande för han hade även provat utvärtes bruk. En svart kletig pastill satt fastklistrad i struppälsen och han gnydde till av förtret när jag tog bort den.

Ytterligare förgrymmad rumsterade jag om på skrivbordet för att utplåna alla spår av idogt inlärande, när han plötsligt tar ett jätteskutt rakt upp på mitt skrivbord och sätter sig för att studera kartor!
Tor har efter gårdagens mentala kamp på köksgolvet påbörjat manöver "Våldsamt fjäsk" och "Exemplariskt uppförande". Får se hur länge det står sig.

Ricky däremot har inte förstått vitsen med dylika övningar. Räcker det inte med att se söt ut och vifta frenetiskt på svansen så fort matte visar sig? Matte får förresten inte avlägsna sig utom synhåll utan att det protesteras med olika röstintensitet. Igår tyckte han att det verkligen fick vara nog på mattes rymningsförsök. Hur understår hon sig att lömna honom på nedervåningen med resten av familjen? Sådant kan inte accepteras, tänkte Ricky, och tog resolut saken i egna tassar. Att trappen upp är avstängd med en grind är bara ett spel för gallerierna. Han hoppade helt enkelt över, 1 meter är väl inget för en bretonvalp! Det innebär att han i praktiken kan ta sig upp på alla bänkar och bord i hela huset. Måtte han inte inse det!

Ricky är också ev den bestämda uppfattningen att vill man ha en katt så tar man en katt. Kommer den inte självmant så tar man helt enkelt ett stadigt tag i pälsen och drar den dit man vill ha den. De stora katterna uppskattar inte sådan behandling, så han nöjer sig än så länge med småkatter som tydligen finner sig i det mesta. Om katten sedan sprattlar alltför mycket lägger man bara sin tass med ett bestämt tryck över ryggen eller nacken. Då ligger de garanterat still så man kan tvätta dem där man anser det vara lämpligt, företrädesvis längst in i örongångarna.

Lev väl!
*

fredag 9 mars 2012

4 år!

Idag fyller Ricky fyra år! Hurra, hurra, hurra! Han har firat dagen med ett tuggben och apportering av kajor. Husse lyckas då och då överlista kajorna och då kan Ricky och jag passa på att träna apportering. Han sköter sig riktigt bra och blir på köpet väldigt lydig. Dessutom håller han sig lugn inomhus om han får lite att hålla på med och det gör ju ingenting.

Förra veckan stal han ett 15-pack färska ägg som hönsen så snällt delat med sig av till oss. Husbonden hade glömt dem framme och sedan gått ut. Ricky passade på att förse sig, med viss hjälp från Tor.  Rickys mage mådde inte så bra på natten, och det gjorde inte våra näsor heller...

Några dagar senare hade husbonden lämnat högrev för upptining på bänken. (Varför lämnar man sådant framme med en matgalen hund i huset??) Sedan gick husbonden ut. När han kom in igen låg Tor under TV-bordet och vaktade med ett stort köttstycke i munnen.  Ricky hade fått nöja sig med att slicka rent påsen.

Igår glömde vi ett kexpaket framme. Det är slut nu....
*