Hungerstrejk

Tor är en bestämd och egensinnig taxherre med stor personlighet. Hans aptit är svår att förstå sig på. För det mesta äter han sin mat i en svårbegriplig procedur. Han går sällan fram och börjar äta efter ett första "Var så god". Oftast krävs ett "Ät maten!". Då går han och hämtar en matkula som han springer in och lägger under TV-bordet. Sedan småhoppar han med eller på kulan innan han äter upp den. Ibland upprepas proceduren med kula nummer två och tre. Sedan äter han normalt en liten stund innan han måste kröka rygg ett par gånger, som om han trycker maten längre in i kroppen. Därefter kan han äta lite igen. När han börjar få nog lägger han två eller tre kulor utanför matskålen som han sedan lägger sig ner för att vakta. Det händer att han inte äter alls.

Ricky har ett helt annat motto när det gäller mat och ätande. Han äter ALLT och så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Han sitter som en stenstod så fort matskålen närmar sig hans plats och vid "Var så god" finns inte minsta tvekan. Ni har säkerligen förstått att han är klar långt före Tor trots att han får mer än dubbelt så mycket mat. När Rickys skål är tom och ordentligt renslickad tar han ett varv till skafferiet och bänkarna för den händelse matte skulle ha råkat tappa någon liten kula när hon serverade maten. Sedan faller han pladask ner bredvid Tor och hans skål, på det avstånd som han av erfarenhet vet tolereras.

Om Tor ätit upp all sin mat tar Ricky ytterligare ett varv i köket på jakt efter tappade kulor. Har Tor lämnat bara lite mat brukar jag ge Ricky tillåtelse att äta upp det. Har Tor istället lämnat mycket mat ställs matskålen in i skåpet till nästa måltid. Ibland uppstår gränsdragningsproblem och Ricky har svårt att förstå logiken.

Ricky är också en riktig mattjuv. Han stjäl allt han kommer över. Tidigare i somras stal han en halv kastrull köttfärssoppa. Dottern hade fått cortisonsprutor i käken och stränga order från läkaren om att bara äta flytande föda under en veckas tid. Således ställde hon sig och gjorde storkok på köttfärssoppa som skulle räcka i många dagar. Hela familjen satt i trädgården och åt den mustiga soppan. Soppan själv befann sig på spisen för att svalna. Ricky tyckte inte det var nödvändigt, han åt med glupande aptit en ansenlig mängd efter att ha lyckats pilla av kastrullocket.

Han blev avslöjad direkt när vi kom in eftersom han hade lite sopprester i morrhåren. Sedan fick jag se att hans midjemått ökat dramatiskt. Jag hann få ut honom innan han blev dålig, men han blev inte dålig på det viset jag hade förväntat mig. Gångmarschen orsakade direkt vågrörelser i hans mage och vi hade inte mer än hunnit utanför dörren när soppan helt enkelt läckte ut. Den bara rann ut ur hans mun, utan att han kräktes eller ens hulkade. Han var överfylld. Resten av kvällen fick vi njuta av kryddiga hundfisar.

Jag har många gånger sagt att den dag Ricky inte äter kommer jag att bli riktigt orolig. Nu har den dagen kommit. Han har inte så mycket som tittat på kvällsmaten. Tor åt enligt sitt omständliga manér och Ricky gjorde ingenting. På alla andra sätt är han precis som vanligt; busig och glad och med en massa spring i benen. Jag tog till och med ut honom på en extrasväng, dels för att kolla om han var dålig i magen och dels för att se om aptiten skulle komma tillbaka efter lite fysisk aktivitet. Det har den inte gjort. Jag har inte bytit foder, inte ens öppnat en ny säck. Provade med en godisbit och den ville han gärna ha.

Vi får se om matlusten återkommit i morgon bitti.
*