Snö och kyla

Plötsligt kom den efterlängtade vintern, och den kom med stormsteg. Från att ha varit blött, grått och trist är det nu gnistrande vintervitt och otroligt vackert. Dessutom riktigt kallt. I skrivande stund har vi -22 grader C.

Igår var jag och Sandra ut och busade med hundarna i den djupa snön på åkern. Tor syntes knappt, det var bara huvudet som stack upp en liten bit ovanför snötäcket. Han hade vissa problem med att ta sig fram och var tvungen att skutta som en iller i en inte särskilt vägvinnande teknik. Han fick ändå för sig att han skulle rymma till skogs och slog dövörat till helt och hållet när vi ropade på honom. Hastigheten var dock så låg att vi kunde springa ifatt honom trots hans betydande försprång.

Ricky kommer vi inte ifatt men det behövs ju inte heller för han kommer när man ropar på honom. Snödjupet dämpade även hans fart en aning och lovarna var mindre än vanligt. Tor är inte dummare än att han utnyttjar Ricky till att bana väg. Ricky sprang ett snirklande varv över åkern och Tor skuttade långt bakefter i Rickys spår.

När vi kom in igen tände vi i både vedspisen och kakelugnen. Tor är snabbt på plats så fort han förstår vad som är i görningen. När det brinner ordentligt i vedspisen ligger han på första parkett så nära brasan det bara går, ända tills det brunnit ut och spisen börjat svalna.

Katterna ids inte gå ut. Dessvärre är det en av dem som uppenbarligen är för fin för att gå på lådan. En stor blombalja passar däremot fint och det leder till utskottad jord på golvet och uppgrävda pelargoner i baljan. Inte riktigt som jag tänkt mig...

Tänkte egentligen inte önska Gott Nytt År nu eftersom jag snart ska skriva igen, men..... Vi vet ju hur det gick med julhälsningen..... så:

GOTT NYTT ÅR ALLIHOP!!

Låg aktivitet...

... har det varit här ett tag. Inte kan jag skylla på julstöket heller för det har jag knappt börjat med. Adventspyntet är i alla fall på plats men jag kan snabbt räkna upp de fåtal punkter på "julgörarlistan" som är avklarade:

* Rengöring av micron. (Blev tvungen när elektrikern skulle komma in och värma sin matlåda.)

* Utvändig tvättning av den ena kakelugnen. (Det var dottern som gjorde det).

Däremot har jag gjort en del som inte står med på den oändligt långa julgörarlistan, till exempel målat murstocken och fundamentet till vedspisen. Det blev jättefint men var helt oplanerat. Jag blev tvungen att göra det när jag skulle ta några stämningsfyllda fotografier. På dataskärmen syntes sen alla skavanker och blessyrer så det var bara att ta fram först skurborsten och såpan och därefter målarfärg och pensel. Som vanligt tog det mycket längre tid än jag tänkt mig, men det var det värt för jag tycker att det blev jättefint. Med tanke på att jag är en urusel fotograf så är jag riktigt stolt över bilderna.

Jag tänker inte önska God Jul nu för jag SKA snart skriva igen.

Må så gott allihop!

*

Tumrullning

Ja, det är nog vad jag borde ägna återstoden av den här dagen åt. Vi vaknade i morse upp till ett totalt kaos och det har fortsatt i samma spår.

Sanfrid Skåpöppnarkatt och Ricky Allätare har samarbetat i lönndom. De har med gemensamma krafter ägnat sig åt minutiösa kontroller av vår sopsortering. Ytan som krävdes för att utföra denna syssla så grundligt som möjligt täckte både köks- och hallgolvet. Samtliga förpackningar var att betrakta som totalt dissikerade och så väl rengjorda att de i det närmaste går att beskriva som steriliserade. Jag misstänker att det är Ricky som diskat så ambitiöst. Sanfrid hade hela sin långa päls beströdd med kaffesump och morrhåren fulla med hönökaka. Han hade nämligen också öppnat skafferidörren och försett sig av familjens frukostbröd. Turligt nog var Ricky mer intresserad av de illaluktande soporna. Tor sov som en stock.

Husbonden tog fram stora sädesskyffeln och piassavakvasten för att grovstäda innan han var tvungen att bege sig till arbetet. Jag låste in hundarna och slängde ut katterna och hann precis få iväg barnen till skolbussen. Därefter åkte hallmattan in i tvättmaskinen och dammsugaren och skurmoppen fick göra rätt för sig. När dammsugaren närmade sig Tors märgben slängde han sin långa kropp över benet för att beskydda och försvara det mot dammslukarmonstret. Ricky tog sitt märgben och placerade det om och om igen precis framför dammsugarmunstycket. Tills lut slängde jag ut både hund och märgben.

Med bestämda steg stövlade jag in i tvättstugan för att ställa tillbaka skurhinken. Jag tände inte lampan. Jag vadade i vatten! Avloppsslangen från tvättmaskinen hade lossnat och hela tvättstugan var indränkt i smutsvatten. Eftersom det är en tvättstuga så finns där en golvbrunn men den hade uppenbarligen inte hunnit svälja hela störtfloden. Jag har också gjort mig till och lagt en trasmatta på golvet där inne för att det ska se lite trevligare ut. Dessutom hade jag några sorterade högar smutsvätt på golvet i väntan på att maskinen skulle bli ledig. Allt var blött och fullt med kaffesumpen jag inte lyckats skaka ur hallmattan innan jag slängde in den.

Tvättstugan är nu torr och ren igen och den blöta tvätten fortfarande blöt men ren. Svettig efter morgonens bravader begav jag mig in i duschen. Det fanns inte varmvatten så det räckte. Tvagningen gick således mycket fort och efter bara någon kort minut befann jag mig i köket igen. Svante Drullkatt satt mitt på köksbordet och tittade på vatten som sipprade från bordet ner i en stor pöl på golvet. Han hade vält ut blomvasen med de fina blommorna jag fick av husbonden häromdagen. Jag torkar igen.

Eftersom det var brist på varmvatten gick jag för att tända pannan. Under tiden smiter Sanfrid in utan att jag märker det. Jag hittar honom på köksbänken och han ser ut som om han har blivit slängd och rullad i lerpölarna ute på gården. Han gör inte minsta sken av att vara på väg att tvätta sig. Jag hivar ut honom och torkar bänken.

Råttfångarmästaren Sonja sitter i pannrummet med en råtta som hon vill ta med sig in. Det får hon inte.

Jag ska nu rulla tummarna. Långsamt. Så att jag inte skadar eller överanstränger mig. Ikväll ska jag tvinga husbonden att arrangera bättre kattspärrar på skåpen.
*

Snart!

Jag kommer snart med en pinsam rapport men har inte riktigt tid just nu. Jag har nämligen ett nytt stort projekt på gång som ligger i avslutningsfasen så det börjar brinna i knutarna.

För övrigt är jag extremt trött på allt regn! Marken är mättad så vattnet tar märkliga vägar, en del dessvärre in i tonårssonens rum! Korna har egen pool med tillhörande gyttjebad och lerinpackningar. Det är minsann inte alla kor som har eget hemma-spa!

Oavsett hur mycket jag torkar alla tassar så är huset ständigt fyllt av leriga spårstämplar. Hundarna är lättare att torka och de håller sig (för det mesta) på golvet. Värre är det med katterna! De smiter in utan att tvätta sina tassar och sedan spatserar de runt hela huset för att få fossingarna torra. Det är märken på golv, bänkar, toastolar, skåp, sängar osv osv. JAG BLIR GALEN PÅ ALLT TORKANDE!

*

Pep talk!

Ta tjuren vid hornen!
Ta chansen när den dyker upp!
Friskt vågat, hälften vunnet!
Alla är vi barn i början.
Trägen vinner.
Huvudsaken är att man vet att man försökt och gjort sitt bästa.
Övning ger färdighet.

Vad är nu detta? Jag försöker gjuta mod i mig själv eftersom jag låtit mig övertalas (det var inte så svårt) att delta i något som jag inte känner mig helt förberedd på. Ni kommer garanterat att få höra mer om det om någon vecka. Magen pirrar bara jag tänker på det och det är helt absurt! Det är faktiskt ingenting att oroa sig för alls, det får gå som det går, och går det på tok så har just ingenting förändrats ändå. Då är det bara att ta nya friska tag och försöka igen.

God natt!
*

Tjurigt

Äntligen är alla djur hemma på gården! Husbonden har lyckats få tak på nybygget och alla djur har med förvånandsvärt lite besvär transporterats hem. Trötta och nöjda med vårt värv somnade vi igår ovaggade.

Jag har haft en växande ångestklump i bröstet inför blotta tanken på att släppa ihop de två stortjurarna med varandra. Den största, Herr Avelstjur modell Jättestor, ger ett flegmatiskt intryck medan den minsta, Herr Avelstjur modell Medium, ger ett nyckfullt och oerhört energiskt intryck. Deras olikheter i lynne har varit tydliga sedan den dag de först träffades.

Medium var bara ett år gammal när han flyttade till oss och ganska liten. Jättestor var vuxen och redan just jättestor. När Medium fick syn på Jättestor förstod han inte hur jättestor Jättestor faktiskt var. Jättestor insåg däremot hur liten Medium var. Alltså stod Jättestor lugnt och blängde på kors vis när Medium (som trodde att han var jättestor) kom rusande med rullande ögonvitor och fradgan stänkande ur munnen när han brölade sitt attackbröl. Jättestor brydde sig inte ens om att bröla tillbaka. Han stod still och lät Medium stånga sig trött. Sedan begick han ett stort misstag: Han råkade backa ett par steg. Medium såg detta som ett kvitto på att han var oöverträfflig och oslagbar. Han fick förnyade krafter och stångade och brölade ursinnigt. Till slut fick Jättestor nog. Han sänkte sitt jättestora huvud och skyfflade ut Medium ur hagen. Pjong! Pjong! Eltrådarna var av och två tjurar lösa på bygden. Husbonden och jag sprang och hoppade som två gaseller i snömodden för att genskjuta tjurarna innan de kom ut på byvägen. Vi mötte dem på andra sidan ladugården. De stirrade förvånat på oss när vi närmade oss, nu mer att likna vid två frustande valrossar, och lullade tillbaka in i hagen. Sedan var de goda kamrater där det inte rådde någon tvekan om vem som förde befälet.

Det kom en vår och en betesperiod där tjurarna fick gå på varsitt håll med varsitt harem. Hösten kom och tjurarna släpptes ihop igen. Jättestor begick samma misstag en gång till: Han väntade för länge med att visa sin styrka och Medium, som inte längre var så liten, kämpade tappert i flera dagar innan Jättestor fick nog och satte honom på plats. Hela vintern var de sedan de allra såtaste vänner.

Det kom en ny vår och en ny betesperiod. Jättestor har blivit ännu större och ännu mer flegmatisk. Medium har blivit allt mindre flegmatisk men allt mer lik Jättestor i storlek. Därav min tilltagande ångest över att släppa ihop dem.

Igår var det så dags. Jättestor kom hem först och började genast blåsa upp sig och gick brölande omkring och spanade av ströbädden och hagen utan att finna varken rivaler eller haremsdamer.

Lagom när han slagit sig till ro i ströbädden anlände vi med Medium. Medium började bröla hotfullt långt innan traktorn stannat. Han fick genast ett dovt svar och Jättestor visade sig i öppningen till logen där han fridfullt sovit. Min puls skenade, hjärtat slog som en stånghammare mot revbenen och det susade i öronen. Jag befann mig på behörigt avstånd och utanför eltrådarna.

Det visade sig att Jättestor har lärt sig sin läxa och inte tänker begå samma misstag en gång till. Han ställde sig demonstrativt och visade upp hela sin bredsida med tillhörande krök på nacken och tjurig blick. Medium höll sig länge avvaktande men fortsatte med sitt brölande, om än något dämpat. Till slut samlade han mod och gick till attack. Jättestor svarade emot direkt och knuffade medium framför sig. Ytterligare en gång försökte Medium bevisa sin styrka men Jättestor var beredd och parerade galant och oväntat smidigt - han väger i alla fall bortåt 1,5 ton. Resten av gårdagen stod Jättestor och visade hur stor han är och vilken enorm tjurnacke han har. Medium gjorde sig liten men fick trots det inte tillträde till maten. Jättestor vaktade.

Idag har de stått och tvättat varandras öron både länge och grundligt.

*

Ombytta roller

Idag fick Tor följa med ut i skogen när älgjakten avbröts och övergick i rådjursjakt. Tor grät av lycka i bilen hela vägen till det ställe han och husse skulle bli avsläppta på. Ricky låg hemma och grät, men det var olyckliga tårar. Ombytta roller alltså.

Själv har jag inte deltagit i jakten idag. Tycker inte att jag har tid, och ändå kan jag vid dagens slut inte se att jag uträttat speciellt mycket. Kunde nästan lika gärna ha följt med ut, det skulle garanterat ha varit roligare.

Imorgon bär det av till Uppsala för jag vet inte vilken gång i ordningen. Fingret ska inspekteras och böjas och bändas. Antagligen ska jag få lite skäll också för att jag använder det för mycket och tränar för lite.

Husbonden är numera att betrakta som antingen en primat eller möjligen Spiderman himself. Han har den senaste tiden tillbringat väldigt mycket tid nio meter upp i luften med att skruva takplåt. Det är tur att han inte har anlag för höjdrädsla. Förutom takskruvning är det en hel del annat som ska hinnas med till vintern, justering av forderfronter till exempel.

*