Då smällde det till och blev kallt även den här vintern. Vi stirrade klentroget på termometrarna i morse men alla visade samma ska: KALLT! Det är ändå ingenting jämfört med förra vintern, och absolut ingenting jämfört med det nya rekordet på -43 grader någonstans i nordligaste Sverige. Hu! Brr!
Vi tände vedspisen i köket och kunde ganska snart både höra det trevliga knastret och sprakandet och känna värmen sprida sig. På första parkett ligger som vanligt Tor.
Ena vattenkoppen ute hos djuren hade frusit ihop men den tappre husbonden fick med hjälpa av en varmluftspistol fart på vattnet igen. Dessvärre verkar ingen av korna intresserad av att dricka någonting. Det är annars det bästa sättet att hålla fart på vattenkopparna när omformarna inte riktigt orkar med kylan.
Trots febrilt letande har vi inte lyckats hitta motorvärmarsladden till min bil. Börjar fundera på om jag någonsin haft någon till den här bilen. Fyra stycken av fel fabrikat har vi fått fram, men det hjälper föga. Tack och lov för en snäll och lättstartad bil!
Tor protesterade ljudligt efter några minuters promenad. Han vägrade ha tassarna i marken, vilket kan bli lite svårt när man har fyra stycken. Ricky trippade omkring en stund i början men antingen vande han sig vid kylan eller så struntade han i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar