Vargens vara eller icke vara är ett känsligt ämne som kan leda till oerhört hetsiga och infekterade debatter. De två motståndarsidorna tycks stå mycket långt ifrån varandra. Naturligtvis finns det många människor vars åsikt och ståndpunkt i vargfrågan ligger någonstans i mitten av spektrat.
Det här är inte tänkt som ett debattinlägg utan mer som ett uttryck för en tilltagande oro. Vi bor i utkanten av ett av landets kända vargdistrikt, faktiskt det minsta. Ett av föräldradjuren har varit försedd med sändare och man har via "vargtelefonen" kunnat ringa och få vetskap om var vargen befunnit sig under en viss tidpunkt det senaste dygnet. Den här informationen går inte längre att få. Antingen har sändaren slutat fungera eller så har något hänt själva vargen.
Under senhösten har vi istället fått andra rapporter om var vargar iakttagits, flera gånger utanför det tidigare kända reviret. Rapporterna har haft olika status vad gäller trovärdighet och tillförlitlighet. Ett par av uppgifterna har talat om varg i det skogsfågelområde jag brukar släppa och träna Ricky. Alltså har jag inte släppt honom där.
Igår fick vi rapporter om varg på betydligt närmare håll. En man var ut på promenad alldeles intill sitt hem med två större hundar som han hade okopplade. Hundarna kom plötsligt rusande i högsta fart och med svansarna mellan benen. Efter dem kom det en varg. Mannen tjoade och skrek och vargen gjorde en lov och gav sig iväg. Mannen och hundarna gick in.
Nu vet jag inte om jag vågar släppa hundarna här hemma heller. Jag har tidigare försökt intala mig att det inte är någon större fara för Rickys del eftersom han hela tiden befinner sig inom ett ganska kort avstånd från mig. Tor, som är en drivande hund, kan under jakt vara väldigt långt ifrån oss. Jag kommer nog ha dem kopplade båda två. Tyvärr går det inte att förklara för hundarna varför den roliga jakten plötsligt tagit slut.
Jag får väl åka till fädernesgården istället. Där finns ingen varg. Där finns ingen skogsfågel. Fasanerna har försvunnit därifrån. Lodjuren har haft många av rådjuren till middag. Men det finns skog där jag kan släppa hundarna. En och annan hare går nog att hitta för lilla Tor också. Till våren får jag skaffa egna fältfåglar att träna på med Ricky. Sedan gäller det att strama åt predatorerna (räv och kråkfåglar).
*
Det här är inte tänkt som ett debattinlägg utan mer som ett uttryck för en tilltagande oro. Vi bor i utkanten av ett av landets kända vargdistrikt, faktiskt det minsta. Ett av föräldradjuren har varit försedd med sändare och man har via "vargtelefonen" kunnat ringa och få vetskap om var vargen befunnit sig under en viss tidpunkt det senaste dygnet. Den här informationen går inte längre att få. Antingen har sändaren slutat fungera eller så har något hänt själva vargen.
Under senhösten har vi istället fått andra rapporter om var vargar iakttagits, flera gånger utanför det tidigare kända reviret. Rapporterna har haft olika status vad gäller trovärdighet och tillförlitlighet. Ett par av uppgifterna har talat om varg i det skogsfågelområde jag brukar släppa och träna Ricky. Alltså har jag inte släppt honom där.
Igår fick vi rapporter om varg på betydligt närmare håll. En man var ut på promenad alldeles intill sitt hem med två större hundar som han hade okopplade. Hundarna kom plötsligt rusande i högsta fart och med svansarna mellan benen. Efter dem kom det en varg. Mannen tjoade och skrek och vargen gjorde en lov och gav sig iväg. Mannen och hundarna gick in.
Nu vet jag inte om jag vågar släppa hundarna här hemma heller. Jag har tidigare försökt intala mig att det inte är någon större fara för Rickys del eftersom han hela tiden befinner sig inom ett ganska kort avstånd från mig. Tor, som är en drivande hund, kan under jakt vara väldigt långt ifrån oss. Jag kommer nog ha dem kopplade båda två. Tyvärr går det inte att förklara för hundarna varför den roliga jakten plötsligt tagit slut.
Jag får väl åka till fädernesgården istället. Där finns ingen varg. Där finns ingen skogsfågel. Fasanerna har försvunnit därifrån. Lodjuren har haft många av rådjuren till middag. Men det finns skog där jag kan släppa hundarna. En och annan hare går nog att hitta för lilla Tor också. Till våren får jag skaffa egna fältfåglar att träna på med Ricky. Sedan gäller det att strama åt predatorerna (räv och kråkfåglar).
*
Hua, vem var det som mötte vargen? JAG VILL VETA O:
SvaraRaderaDet var i Bernshammar.
SvaraRaderaÅh fy farao det var inget vidare ): Nä håll hundarna i koppel för guds skull.
SvaraRaderaUsch då! Vad tråkigt att vargen ska behöva ställa till det så... Jag älskar varg, men det är inte kul att den skapar sådan otrygghet där den vistas....
SvaraRadera