Husbonden har fyllt år. Vi firade honom med presenter och chokladtårtor - han ÄLSKAR choklad. Familjen och några vänner samt levande ljus förgyllde födelsedagsfikat i köket. Han såg ut att trivas och må bra och uppskatta de små presenterna, men jag tror att det som gjorde honom gladast var samvaron runt bordet och ett telefonsamtal från den utflyttade sonen.
Nyåret har också passerat. Det brukar inte vara några fyrverkerier att tala om i byn om vi inte står för det själva. Förra nyåret kunde vi således med gott samvete lämna gården och fira hemma hos goda vänner. På nyårsdagen fick vi höra att det varit rena kalabaliken i byn. De "nya" grannarna, som tidigare smällt någon enstaka raket tidigt på kvällen för att kort därefter ta kväller, hade stor nyårsfest och fyrvekerier lämpade för milleniefirande i storstadsdjungeln. Himlen lystes upp som om det vore dagsljus och alla våra stackars kor löpte amok i ren panik i natten. Som tur var skadade ingen sig, och det var heller ingen som kastade sin kalv. Korna har ju inte så långt kvar av sin dräktighetstid så här års.
I år valde vi av förklarliga skäl att stanna hemma. Vid tolvslaget pälsade vi på oss och gick ut i kylan. Hundarna tog vi med oss ut. Fyrverkerierna i år var måttliga, för oss människor riktigt trevliga. Korna var inte riktigt av samma åsikt, de började oroligt att röra på sig, några började springa ut i hagen för att komma så långt bort från smällarna som möjligt. Husbondens närvaro tycktes dock lugna dem och de gick in i ligghallen igen.
Själv vakade jag över hundarna. Tor var först uppspelt och förväntansfull. Eftersom det smäller måste det ju ligga rådjur någonstans. Han gnydde och gnällde och klagade i en tilltagande frustration över att inte få springa bort till smällarna och se vad som stod på. Husbonden hade dessutom bössan på axeln för att skjuta in det nya decenniet med 10 spårljus; alltså skulle det jagas antog Tor. Han grät förtvivlat när skotten gick och han inte blev befriad från kopplet.
Ricky tittade storögt på grannens fyrverkerier med viss skepsis. Han var inte rädd men reserverad. Han satt större delen av tiden klistrad vid min sida. Husbondens skott brydde han sig inte nämnvärt om.
Det är kontroversiellt, det vet jag, men jag önskar att man kunde förbjuda raketer annat än på vissa utvalda platser, hur vackert det än är att titta på. Jag har en god vän som tillbringar alla sina nyårsaftnar i stallet som hon tidigare på dagen har mörklagt. Hon har också en radio som står och spelar för att minska ljuden som kommer utifrån. Hur många är inte de hundar som varje nyår blir panikslagna av allt smällande? I städerna kan det ju dessutom börja smälla tidigt på dagen och alltså pågå väldigt länge.
Både vi och våra djur har i alla fall klarat det här nyåret bra. Det största problemet var faktiskt barnens väldigt kalla fingrar efteråt.
Må så gott och ha ett fint 2010!
*
Jag håller med dig om att valmöjligheten skulle finnas, om man vill se och höra allt smällande eller inte. Som du nämner så börjas det alldeles för tidigt. Både jag och vår hund skulle klara det bättre om det bara var en stund runt midnatt karusellen pågick. Här är det ändå en skillnad, och det är att vår hund verkar tycka att det är helt ok, bara han vet var det kommer ifrån och har koll på läget. Att han är inne och allt smällandet ute är ingen god ide. Men släpper vi ut honom på tomten, eller går en promenad runt kvarteret blir han betydligt lugnare. Här verkar det vara jag som lider värst... hehe...
SvaraRadera