Nyetablerat vargpar

Nu är det officiellt. Länsstyrelsen har idag gått ut och meddelat att ett nytt vargpar har etablerat sig här där vi bor. De uppmanar djurägare att se över sina staket och jägare att ha uppsikt över sina hundar.

Det svåraste är faktiskt att ha stängslen i sådant skick att vargen inte kommer in till korna. Speciellt oroande är det nu när kalvningssäsongen snart drar igång. Dels är kalvarna väldigt utsatta även om de beskyddas av sina mödrar så långt det är möjligt. Dels kan lukten av efterbörder dra till sig rovdjur. Vi ser till exempel väldigt mycket räv under kalvningsperioden men räven är ofarlig för kalvarna. Korna brukar också vara väldigt snabba med att jaga ut dem ur hagen.

Eftersom vi under betesperioden byter hagar ofta till djuren är det inte praktiskt möjligt att ha alla hagar inhägnade med vargsäkert stängsel. Att vargsäkra beten på arrenderad mark blir i princip en omöjlighet. Jag vet inte hur vi ska lösa det. Beten på egen mark kan vi till viss del vargsäkra och hoppas på stöd från länsstyrelsen.

Att ha lösspringande hundar i skogen känns inte aktuellt. Det känns faktiskt lite bittert att bo med stora skogar in på knutarna och mitt i jaktmarken och inte våga släppa hundarna där. Det är ju faktiskt två jakthundar vi har, båda med ett stort jaktbehov och ett ännu större behov av att få mycket motion och rörelse. Långa promenader i all ära, men det räcker inte långt jämfört med att ha dem i arbete (jakt) under flera timmar. Själva jaktfångsten är av underordnad betydelse.

Värst är det nog med hundar av drivande ras. Vi får helt enkelt söka nya jaktmarker för att kunna jaga med Tor. Bittert, eftersom vi som sagt har egen mark med god rådjurstillgång. Ricky, som ju är en stående fågelhund, jagar på ett helt annat sätt och jakten på fältfågel ser jag som riskfri vad gäller hotet från vargarna. Det är motionen i skogen och jakten på / söket efter skogsfågel som måste inskränkas för hans del.

Nåväl. Det är bara att anpassa sig. Speciellt eftersom jag hör till den grupp som anser att vi ska värna våra inhemska arter, däribland de stora rovdjuren. Jag anser också att frågan om hur vi ska samexistera med dem är långt ifrån löst. Det finns mycket kvar att göra på den fronten.

Det blir nog fler inlägg om varg här på bloggen. Förhoppningsvis kommer det inte att behöva bli några dystra rapporter.
*