När Tor flyttade till oss för snart två år sedan hade han bland annat en svart korg med sig, storleksmässigt väl anpassad för en vuxen tax. När Ricky flyttade hit valde hundarna att dela på den. Nu har Ricky tagit över korgen. Den är på tok för liten för honom men han tycker att den är så behändig att bära runt på. Om matte befinner sig i köket släpper han ner korgen mitt på golvet och släpper sedan ner sig själv i den. Flyttar sig matte in i ett annat rum tar han bara med sig korgen dit och sover vidare där. Om matte springer runt för mycket mellan rummen brukar han placera korgen mitt på kökströskeln så han har överblick åt alla håll.
Han har också en stor förkärlek för kuddar. Han tycker om att bära på dem och visa upp dem för alla som kommer. På kvällarna brukar han hämta en liten (vit) kudde från soffan och lägga den i korgen för att kunna ligga riktigt skönt. Sedan åker den bara med under alla korgförflyttningar. Ibland hämtar han alla kuddar han får tag på och lägger dem vid mina fötter. Väldigt snällt och omtänksamt av honom, men jag vill helst ha kuddarna där jag själv har valt att låta dem pryda vårt hem. Dessutom blir de förfärligt lortiga av hans släpande på dem, två av dem är dessutom vita, eller rättare sagt, var vita. Jag har inte lyckats få honom att låta bli dem trots att jag använt mig av olika metoder. Idag upptäckte jag dessutom att jag omedvetet resignerat, jag bara tar kuddarna från honom och lägger tillbaks dem utan att tänka på det.
*
I ett av köksskåpen, längst in i köket där det är lite bökigt att komma in, förvarar vi en liten blå låda med rött lock. Lådan innehåller hundvårdsartiklar såsom tops, kam, trimkniv, tassalva och KLOTÅNGEN. Varje gång det aktuella skåpet öppnas ser Ricky till att hålla sig på behörigt avstånd till dess han är säker på vad som kommer att plockas fram. Är det den blå lådan som lämnar skåpet lämnar Ricky rummet och är absolut omöjlig att locka eller kalla till sig. Tor däremot vill gärna vara med och titta in i skåpet. Han blir riktigt glad om jag tar fram den lilla blå. Han svansar då runt mina fötter och försöker själv pilla av locket om jag inte är snabb nog. Han tycker speciellt mycket om trimgrejerna. Tassalvan är också populär.
När jag ska pyssla med hundarna brukar jag sitta på golvet. Tor kryper då upp i mitt knä och gör sig redo för att bli ompysslad på det ena eller andra viset. Ricky brukar ligga under TV-bordet och blänga på oss och jag ignorerar honom fullständigt. Efter en stund tar hans avundsjuka överhand och han kan inte låta bli att komma fram och lägga sig bredvid oss. Detta brukar inträffa långt innan jag är färdig med Tor.
Det lustiga med det här beteendet hos både Tor och Ricky är att Tor verkligen HATAR att få klorna klippta. Han protesterar genom gnäll och stön och ideliga ryck i den tass jag försöker klippa klorna på. Han gruffar och grymtar och vrider sig som en ål. Jag har provat alla möjliga trix och nu har jag äntligen hittat ett sätt som fungerar. Han är förhållandevis stilla och jag lyckas klippa klorna snabbt så vi får det hela överstökat. Så fort det är klart är han redo för vidare ompyssling och är inte alls beredd att lämna plats för Ricky.
Ricky tycker inte heller om kloklippning, men han har en annan taktik som i mina ögon är mycket smartare. Han lägger sig på sidan och rör inte minsta fena under hela processen. Det tar mindre än en minut att få hans klor klippta. Sedan avslutar vi med öronrens, tandkontroll och pälsvård som han tycker mycket bättre om. I synnerhet som Tor får ligga bredvid och tråna efter mattes uppmärksamhet.
Varför är Tor så ivrig när den blå lådan kommer fram medan Ricky springer och gömmer sig? Deras uppträdande vid själva kloklippningen gör ju att man tycker att det borde vara tvärtom.
* 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar