söndag 12 juli 2009

Ko på rymmen

Fredagen skulle här på gården ägnas åt allehanda utomhussysslor som under en längre tid haft alltför låg prioritet för att bli avklarade. En av dessa sysslor innebar att med högtryckstvättens hjälp rengöra ett större antal djurgrindar som med tiden ska monteras in i vårt nya djurstall som är under uppförande.

En typisk syssla för tonårssonen tänkte jag och motade ut honom. Till min förvåning protesterade han mest för sakens skull. Ytterligare förvånad studerade jag honom i smyg när han under glada visslingar påbörjade arbetet. Visslingarna tystnade dock ganska snart. Lika snart förvandlades sonen till en gyttjebrottare vars glasögon mist sin funktion i takt med lervattenkaskaderna från tvättandet och ett tilltagande regn från ovan.

Plötsligt kom 11-åringen utrusande med andan i halsen och telefonen i handen. En oidentifierad mansröst påkallade via telenätet min uppmärksamhet och meddelade att det stod en ko på vägen! Snabb som vinden, smidig som en katt och oerhört effektiv dirigerade jag gårdens två unga män i olika riktningar så att vi ögonblickligen kunde avsluta våra pågående sysslor för att genast ge oss i kast med den rymmande kon. Den enda som i det här läget var nöjd med situationen var den tvättande tonårssonen, och möjligen den rymmande kon.

Nämnda ko ansåg uppenbarligen att den anvisade betesmarken inte längre tillgodosåg hennes önskemål och inte heller stillade hennes aptit. Lyckligtvis var det bara en ko som var av den åsikten, eller i vart fall bara en som vågade trotsa elstängslet. Resterande flockmedlemmar hade parkerat sig vid leddet mot den intilligande frodiga och hägrande hagen och upplät unisont sina stämmor i en ostämd klagosång.
Vis av erfarenhet efter kalvmotningen häromdagen hade jag nu sett till att vi redan från början var fyra personer. Resolut tog jag kommandot över både folk och fä och mitt föredömliga argerande resulterade i att kon var åter i hagen inom loppet av några mycket korta minuter.

Rymlingen var inte nöjd med den uppkomna situationen. Hon överröstade sina medsystrar i den allt mer intensiva klagosången. Jag lovade att de ska få byta hage imorgon, men det tog de ingen notis om.

3 kommentarer: