Avklarat!

Så är då den stora koflyttardagen till ända för den här gången. Båda de större kogrupperna är nu flyttade till nya friska betesmarker. Korna är nöjda och husfolket likaså. Det hela passerade utan missöden och det råder en stillsam frid över nejden.

Den älskade dottern har varit här över helgen men har nu återvänt till stadslivet. Idag var vi sex personer runt middagsbordet. Ibland är vi två, ibland är vi tolv. Till hushållet hör fem barn i åldrarna 23, 18,15,13 och 11 år, men husfolket har inga gemensamma barn. Ibland är alla barn här, ibland inga, oftast några. När något av barnen är här brukar det tillkomma en, ett par eller flera kamrater till det ena, det andra eller till flera av barnen. Även husfolket har ett visst socialt umgänge så det kan dyka upp matgäster lite nu och då. Husfolket trivs med detta liv och vill helst ha nära och kära omkring sig. Ibland äter vi i skift eftersom det finns en begränsning för hur många som ryms runt köksbordet.

Diskmaskinen och tvättmaskinen får verkligen göra rätt för sig. Jag brukar säga att tvättmaskinen är en av mina bästa vänner. Om jag bara ids mata den och byta på den så gör den grovgörat åt mig medan jag kan ägna mig åt något annat, förhoppningsvis mycket roligare. Den klagar aldrig, och kräver ingenting, inte ens den allra minsta lilla muta.

Under helgen har jag också lyckats städa fram min symaskin. Den har under en period varit begravd under ett strykberg och att annat berg av kläder som ska lagas. Ett par av byxorna som skulle lagas finns det inte längre något barn som kan ha. På sybordet hittade jag alla möjliga saker som i rimlighetens namn inte har något på ett sybord att göra, eller vad sägs om skiftnyckel, hammare, två tumstockar, en kasse hästböcker, tapetrullar, skruvar, ett pass (dessvärre var det mitt eget), en sil, två handväskor, en hästsko, fotoramar .......

Man skulle nu kunna tro att jag har ett ENORMT stort sybord men så är inte fallet. Det mäter cirka 60 x 100 cm och är ett väldigt vackert gammalt skrivbord som verkligen förtjänar att få synas. Nu är det i alla fall både rensat, rengjort och fullt synligt och förhoppningsvis skall det så förbli.

Har också cyklat en lite längre runda med Ricky för att göra av med åtminstone en del av all hans otroliga energi. Efter cykelturen ägnade vi oss åt lite apporteringsträning och inkallningsövningar. Han skötte sig riktigt bra men det gör han ju så gott som alltid när vi tränar hemma. Problemen uppstår när vi har en massa störningar omkring oss, och det är ju egentligen då det är som viktigast att han lyder. Efter dagens övningar har han i alla fall hållit sig på mattan i dubbel bemärkelse. Tor ligger som vanligt under mattan.

Det här skulle bli ett väldigt kort inlägg men det blev det visst inte. Det är nog bäst att jag slutar.