Gott slut och gott nytt!

Då är ett år till ända igen och ett nytt stundar. Slutet på det här året har varit lite mer hektiskt än vanligt. Mitt i advent bestämde jag mig för att renovera köket och ha det klart till jul. Det blev ett fasligt slit med långa arbetsdagar och korta nätter. Jag hade också bestämt mig för (varför vet jag egentligen inte) att hålla det hemligt för dottern i Spanien så att hon skulle få en överraskning när hon kom hem. Jag lyckades i mina föresatser och fick köket klart under stort hemlighetsmakeri så att dottern mitt i det tårfyllda återseendet och välkomnandet förundrades över vårt gemytliga kök. Det blev verkligen ett kök i min smak och konstigt vore det väl annars eftersom jag självt valt färger, tapeter och inredning. Husbonden installerade dessutom en köksfläkt, den första i huset sedan det byggdes år 1916! Vilket lyft! Vi firade renoveringen och fläktinstallationen med att grädda pannkakor utan att allt osade igen! Här kommer några köksbilder som jag "stulit" av Dottern:


Visst blev det väl fint?




Sista handen vid julmaten.

När julen var slut närmade sig husbondens 50-årsdag med stormsteg. Ännu mer hemlighetsmakeri! Som vanligt krånglade både det ena och det andra och i normalfallet skulle husbonden ha rådfrågats men det var av förklarliga skäl otänkbart. Andra personer rådfrågades och till slut var presenten klar och monterad. Självfallet är resultatet strålande! Jag har med hjälp av flera närstående personer konstruerat, målat och monterat en stor belyst skylt på ladugårdsgaveln. Motivet är husbondens företagslogotyp. Bildbevis saknas ännu men kommer snart.

50-årsdagen firades med familj och vänner med god mat och fikabröd i mängder. Jag ber att få framföra Husbondens varma tack för gratulationer och presenter! Tor Tax underhöll med en egenkomponerad konsert från sovrummet. Han var missnöjd och kränkt över att inte få närvara vid firandet i den utsträckning han själv valt. Stackars Ricky satt på första parkett och önskade sig nog hörselskydd. Efter lång tid var konserten tack och lov slut och hundarna kunde lite senare delta i gratulationerna, när skaran av gäster tunnats ut en aning och ingen av de kvarvarande var uttalat hundrädd.

Dagen efter det stora kalaset var det dags för nyårsfirande. Husfolket var en aning spaka och tillbringade nyårsaftonen halvliggande i TV-soffan. Barnen tyckte vi var urtråkiga och lämnade oss åt vårt öde och firade istället med sina andra föräldrar samt kamrater och flickvänner. Vid tolvslaget var det dags att ge sig ut i kohagen för att hålla de dräktiga korna så lugna som möjligt. Ingen av dem vågade vara kvar i ligghallen utan de begav sig ut i hagen så långt från smällarna de kunde komma. De var smått oroade men ingen av dem föll i sken och några av dem stod till och med helt oberört och åt.

Nu är det nyårsdagen och jag planerar att göra minsta möjliga nytta. Jag avslutar med en "stulen" bild på julfina hundar.