Bildbeviset

Här kommer en bild på den fina skylten som husbonden fick i 50-årspresent. Den gör sig riktigt bra på ladugårdsväggen tycker jag.

Lyckligtvis finns det inga bildbevis på dagens händelser. Jag har så smått börjat introducera Ricky i hunddragsportens ädla konst. Vi väntar fortfarande på att den riktiga selen ska komma hem och har under tiden fått nöja oss med modifiering av hans spårsele. Eftersom han bara dragit en tom och med skaklar försedd pulka i promenadtakt har det gått riktigt bra. Jag har emellertid insett att antingen måste vikten på pulkan ökas, eller så måste tempot höjas. Vikten på pulkan vill jag inte öka förrän han har den riktiga selen så därför återstod bara tempoökningen. Jag springer varken lika fort, långt eller lätt som Ricky. Inte heller lika gärna.

Vad gör man då? Jo, man letar fram skidor och pjäxor och utrustar både sig själv och hunden för ett snabbt motionspass. I tankarna, innan vi började, hade jag gått igenom hur det skulle gå till och jag såg inom mig hur vi tillsammans susade fram i snön. Jag hade glömt att jag är en tämligen oduglig skidåkare, och att Ricky är en orutinerad draghund.

Tempot var det inga fel på, inte Rickys dragvilja heller. Det behövdes inte mycket för att mana på honom att börja dra. Det var däremot stora fel på min följsamhet och balans. Jag höll mig visserligen på fötterna men hela min koncentration gick åt till att inte ramla. Jag hade inte tänkt att det skulle gå så fort. Meningen var ju att han skulle dra lite lagom och jag fint skida på bakom honom. Jag hade inte heller tänkt på att jag inte har lärt Ricky något kommando för att sakta ner. "Stanna" vet han vad det är, men eftersom jag inte kunde få hejd på skidorna vågade jag inte kommendera honom att stanna, för då hade jag antagligen åkt in i honom trots att jag hade en riktigt lång lina. Till slut förstod han vad jag menade och vi lyckades sakta ner farten någorlunda synkroniserat. Vi lyckades till och med vända utan att trassla in oss eller ramla.

På vägen tillbaka, i betydligt lugnare takt, mötte vi Dottern som var ute med Tor. Hon vände när hon fick syn på oss och började springa i vägkanten samtidigt som hon manade på Tor. Tor trodde att hans uppgift nu var att hjälpa henne med farthållningen så han löpte så fort de små taxbenen bar, med reservmatte i andra änden av kopplet. "Gud vad kul!" tänkte Ricky och drog på för glatta livet. Farten ökade avsevärt. Jag hade fortfarande ingen broms, och därtill stora problem med balansen. Dottern kastade ett öga över axeln och insåg att vi kom rätt emot henne i samma vägkant. Hon böt snabbt sida av vägen. Det gjorde Ricky också, och jag kunde inte styra tillbaka honom. Jag kunde ju knappt stå på benen.

Ricky glidtacklade omkull Dottern som föll pladask rakt ner över honom. Jag såg vad som hände men kunde varken stanna eller mer än påbörja undanmanövern. Det slutade dock väl. Jag höll mig på benen och körde inte över de två sprattlande figurerna på marken. Ricky såg mest förvånad ut, och Dottern var lite blåslagen men brast ut i ett hejdlöst gapskratt. Tor flög i en vid båge vid tvärstoppet och ansåg att allt var Rickys fel så han kom farande och läxade upp honom.

Vi kunde i alla fall avsluta övningen med att de sista hundratalet meter förflytta oss i maklig takt och stort samförstånd. Innan nästa försök ska jag åka lite på egen hand för att bli bättre vän med skidorna. Jag ska också lära in kommando för att sakta ner, samt införskaffa en elastisk lina och ett midjebälte att fästa linan i. Kanske ska jag också skida över åkermark eller i skogen där underlaget inte är lika snabbt. Allra bäst vore det att jag lärde mig åka skidor i fristil men det ser jag som en total omöjlighet. Hur kan det se så lätt ut när man tittar på Kalla, Hellner & c/o? I verkligheten är det ju nästan omöjligt.
*