Stora sorger och små glädjeämnen

Ibland är det extra viktigt att hitta och ta vara på de små glädjeämnena i livet, men det är ofta då det är som svårast.

Det är flera i bekantskapskretsen som den senaste tiden drabbats av stora bekymmer, sorger och prövningar. När man, som jag i de här fallen, befinner sig lite i periferin blir känslan av maktlöshet och otillräcklighet stor. Det är så mycket man skulle vilja göra, och så lite man kan åstadkomma. Det är också näst intill omöjligt att till fullo förstå vad de berörda går igenom.

De egna bekymren förvandlas till futtigheter och bagateller. Vad spelar väl ett grusigt golv för roll? Eller att en del av halmen är lite dammig i år? En lerig gårdsplan är lätt att uthärda i jämförelse med vad många andra måste utstå.

Det är när livet känns svårt och orättvist som det är så viktigt att se de små ljusglimtarna som ändå finns, för de finns även när vi inte ser dem. Vi behöver dem för att orka och gå vidare, för att stärka oss. Det är lätt att säga men så svårt att genomföra när det behövs som mest.

Jag håller nu på att samla på de små glädjeämnen jag hittar. Eftersom sorgsamheterna inte drabbat mig personligen går det trots allt ganska lätt att hitta guldkornen. De är fler än vad man kan tro; en hund som söker närhet, en ko som vill bli kliad, en vänligt leende från en okänd människa, solen som tillfälligt tittar fram,  en talgoxe på besök utanför köksfönstret, mina nära och kära. Men viktigast av allt: Mina älskade barn.

Jag samlar på mig så jag har välfyllda förråd till den dag jag behöver det.

Ta hand om varandra!