Ryska fjortisar

Det har hänt massor sedan jag sist skrev. Konstigt vore det väl annars, det har ju gått en ansenlig tid sedan jag uppdaterade er om  tilldragelserna här hemma.

Alla årets 1-årskvigor har blivit dräktiga så Yoda har gjort ett bra jobb den här sommaren också. Det märks att han mognat lite trots sin relativt blygsamma ålder, han är ju bara två år. Hans harem förra året bestod av en grupp kvigor som ledsagades av två äldre och erfarna kor som kunde styra upp ynglingarna. I år har Yoda varit äldst i sin grupp, och bara haft småtjejer med sig. Det märks som sagt att han varit med ett år. Han kan rutinerna vid hagbyten och transporter där det annars nästan alltid är en äldre ko som tar täten och liksom dirigerar de övriga. Tjurarna brukar avvakta till slutet.

Yoda har alltså inte haft någon ledarko vid sin sida i sommar. När det har varit aktuellt med till exempel hagbyten har "fjortiskvigorna" (de bär sig faktiskt åt som nippriga fjortisar) inte begripit ett smack. De har antingen irrat omkring som fån eller stått och starrbligat på oss, också då som fån. Till slut har man nästan kunnat se hur Yoda liksom suckat och med hängande axlar (Jag vet! Tjurar har inga axlar, det är bilden av resignation jag vill förmedla!) sakta börjat lufsa framåt och snällt gått in i nya hagen. Det syns på honom att han inte anser att det är hans jobb, han är ju TJUR! Det är KOGÖRA att gå först. Men vad har han för alternativ när fjortisarna inte begriper något? Så fort Yoda visat vägen har kvigorna stormat efter likt yra höns.

Hönsen (de riktiga hönsen, de som kacklar och har fjädrar) har också haft lite äventyr för sig i sommar men de får ett eget inlägg senare. Yoda fick flytta hem med sitt harem från sommarbetet ovanligt tidigt i år. Tjejerna ska nämligen flytta till Ryssland och få sina bebisar på en stor gård (enligt uppgift ett mönsterjordbruk) utanför Moskva. För säkerhets skull har de med sig en tjurkompis hemifrån som kan vakta dem tills de gjort sig hemmastadda. Ytterligare ca 300 dräktiga herefordkvigor och 10-talet tjurar från andra svenska uppfödare ska följa med dem på deras livs resa. Just nu står alla i karantän men ska snart påbörja den långa färden i stora lyxutrustade transportbilar.

Yoda går ensam kvar i hagen hemma och undrar var tjejerna blev av. En liten stund i början kanske han rent av tyckte det var skönt att slippa trängas med fjollorna men nu tycks han sakna dem. Han har andra kompisar. Alldeles bredvid går några stöddiga 1-årstjurar och spänner på sig och brölar efter honom. Så fort han tittar på dem viker de undan med blicken och liknar mest små hundvalpar. Snart kommer de andra stora tjurarna hem och då får Yoda gå tillsammans med dem, men då måste de ju mäta sig lite med varandra först. Har jag berättat hur det gick till förra hösten när vi släppte ihop stortjurarna? Det var en syn för gudarna, och om jag inte skrivit om det tidigare ska jag försöka komma ihåg att göra det nu istället. Kanske i samband med att vi klarat av ihopfösandet för den här gången också, det är allt lite spännande varje gång det ska ske.

Jag saknar de ryska fjortisarna. Några av dem var lite extra tillgivna och sugna på gos. Sista kvällen de var hemma stod jag inne i hagen hos dem och sa hej då, och talade om hur de förväntas uppföra sig. De stod i en ring runt mig och några trängdes och bökade för att få öron och halsar kliade. De som inte var riktigt lika modiga stod bakom mig och drog mig i kläderna, de mest försiktiga bara stod och deltog i samkvämet, idogt idisslande. Nog kändes det i hjärtat. Jag hoppas att de får det bra, att det verkligen är en mönstergård de kommer till och att vi får möjlighet att följa upp hur det går för dem.

Här följer några bilder på Yoda och hans ryska fjortisar.

Puss! (Yoda är den högra pussaren i bild.)

Jag vill också vara med!

Va? Sa ni nå´t?

Hela gänget!