Gammal skåpmat

Den här texten skrev jag för flera år sedan och hade glömt bort den. Dottern mailade den till  mig och tyckte att jag skulle lägga upp den här på bloggen så här kommer den!

Det är verkligen inga dussinhundar vi har här i huset. Troligen har husmors intellektuella sinne haft stor miljöpåverkan på dem.

Igår kväll, när jag pysslade med husliga sysslor i köksregionen, började det plötsligt höras en massa blip-ljud från datorn. Vid kontroll visade det sig vara Tor som frenetiskt knappade på tangentbordet. Jag blev först lite förgrymmad, innan jag insåg att han bara försökte få sin doktorsavhandling om "Hur man håller katten stången" färdig.

I morse var det Ricky som kände stark längtan efter förkovran. I sina entusiastiska försök att förbättra sina kunskaper i matematik har han förbrukat en stiftpenna, och miniräknaren exploderade i dussintalet oigenkänliga bitar. Antagligen har han räknat högt, för det krävdes en kartong halspastiller med lakritssmak för att lena strupen efteråt. Effekten var uppenbarligen inte tillfredsställande för han hade även provat utvärtes bruk. En svart kletig pastill satt fastklistrad i struppälsen och han gnydde till av förtret när jag tog bort den.

Ytterligare förgrymmad rumsterade jag om på skrivbordet för att utplåna alla spår av idogt inlärande, när han plötsligt tar ett jätteskutt rakt upp på mitt skrivbord och sätter sig för att studera kartor!

Tor har efter gårdagens mentala kamp på köksgolvet påbörjat manöver "Våldsamt fjäsk" och "Exemplariskt uppförande". Får se hur länge det står sig.

Ricky däremot har inte förstått vitsen med dylika övningar. Räcker det inte med att se söt ut och vifta frenetiskt på svansen så fort matte visar sig? Matte får förresten inte avlägsna sig utom synhåll utan att det protesteras med olika röstintensitet. Igår tyckte han att det verkligen fick vara nog på mattes rymningsförsök. Hur understår hon sig att lömna honom på nedervåningen med resten av familjen? Sådant kan inte accepteras, tänkte Ricky, och tog resolut saken i egna tassar. Att trappen upp är avstängd med en grind är bara ett spel för gallerierna. Han hoppade helt enkelt över, 1 meter är väl inget för en bretonvalp! Det innebär att han i praktiken kan ta sig upp på alla bänkar och bord i hela huset. Måtte han inte inse det!

Ricky är också ev den bestämda uppfattningen att vill man ha en katt så tar man en katt. Kommer den inte självmant så tar man helt enkelt ett stadigt tag i pälsen och drar den dit man vill ha den. De stora katterna uppskattar inte sådan behandling, så han nöjer sig än så länge med småkatter som tydligen finner sig i det mesta. Om katten sedan sprattlar alltför mycket lägger man bara sin tass med ett bestämt tryck över ryggen eller nacken. Då ligger de garanterat still så man kan tvätta dem där man anser det vara lämpligt, företrädesvis längst in i örongångarna.

Lev väl!

*