Sommarbete

Det har varit dåligt med rapporteringen här ett tag. Tiden, lusten och inspirationen infinner sig inte alltid samtidigt. Första omgången ensilage är bärgad och vi har några mellandagar i väntan på ett högtryck som varar tillräckligt länge för att vi ska kunna köra hö.

Korna är sedan en tid ute på sommarbete. De njuter av livet och tillvaron och tycks leva ett tämligen bekymmerslöst liv. Den första tiden på bete är de inte speciellt intresserade av oss när vi kommer för att titta till dem. När de insett att vi inte vill försöka få hem dem igen kommer de på att vi är ganska snälla och att det kan vara roligt att prata lite med oss. Kvigorna kommer ofta råmande i full galopp och möter oss. Det är riktigt rörande. Yoda har i år hjälp av en äldre ko med att hålla ordning på småtjejerna. Hon får jobba hårt för att hålla dem på plats men Yoda kan slappna av i bakgrunden.

Nogge (den nya tjuren) har verkligen gjort sig hemmastadd. När vi släppte ut honom i den stora hagen vid sjön visste han inte till sig av lycka. Korna var aningen skeptiska till att ha fått en ny tjur så de drog till skogs. Nogge hoppade och skuttade och skrapade med frambenen i marken. Sedan skulle han gnida in sig i lera och damm, det har alltid hög prioritet i kornas värld om man varit instängd i en box. Därefter skulle han busa och de enda som fanns att busa med var husbonden och jag eftersom korna övergivit oss. Jag vill inte busa med tjurar så jag klev in i djurkärran och stängde grinden. Utanför stod husbonden och avböjde lugnt men bestämt Nogges inviter till bus och lek. Tråkmånsar, tänkte Nogge och försvann i krumsprång efter korna som tittade fram bakom träden. Sedan dess är han ett med sin flock och tycker att han kommit till paradiset.

Nogge visar prov på ett utmärkt lynne. Han vill gärna bli kliad och gosad med och han närmar sig mycket försiktigt. Sakta och mjukt kommer han med sitt lurviga huvud och stoppar in det under armen på oss och drar ett kärvänligt drag med sin sträva tunga. Husbonden tror att det kanske kan bli en ny Pontiac, och bättre betyg än så kan inte en tjur få. Pontiac var den snällaste, duktigaste och finaste tjur man kan tänka sig och han har en speciell plats i våra hjärtan. I rättvisans namn måste jag också nämna Beppe. Han var bara en hårsmån från Pontiac i förträfflighet och snällhet. Jag tänker ofta på dem båda.

Jag avslutar med en bild på Nogge och några av hans damer. Inte undra på att de är nöjda med tillvaron, eller hur?