Traktorkörning igen...

Den stora däckbytardagen är till ända. Samtliga familjemedlemmars fordon har fått sommarkostym igen, och husbonden var i olika hög grad inblandad i samtliga byten. Vinterhjulen förvaras i en byggnad några hundra meter bort och fraktas enkelt och smidigt med hjälp av traktor och skopa.

När sista däcktransporten skulle iväg tyckte jag att det var dags för den av jordbruk ointresserade sonen att provköra traktorn. Han var på gott humör, troligen på grund av det avklarade däckbytet, och hoppade snabbt in i traktorn med mig sittande på det där pyttelilla passagerarsätet jag nämnt tidigare. (Husbonden har för övrigt informerat mig om att det är ett instruktörssäte, så det passar ju bra att ha mig där!) Pedagogiskt och metodiskt instruerade jag sonen i hur traktorn skall framföras och hur lastaren manövreras.

Efter fullföljt uppdrag skulle vi ställa av traktorskopan. Ni som läst tidigare inlägg kanske minns att jag har vissa problem med redskapslåset till lastaren. Husbonden har instruerat mig. Jag skulle nu vidarebefordra instruktionerna till sonen. Det gick inte! Det berodde inte på att sonen inte var mottaglig för information utan snarare på att jag inte visste vilken information jag skulle ge. Vi satt tätt ihopkurade i traktorhytten och stirrade på en pytteliten display med den ena symbolen lustigare än den andra. Vi provade alla möjliga knapptryckningar men redskapslåset rörde sig som vanligt inte ur fläcken. Jag vägrade ringa till husbonden. Vi stängde av traktorn och gick in i köket och fikade istället.

Korna skulle så småningom ha mat. Husbonden satte sig i traktorn för att köra fram ensilagebuntar. Jag stod och småpratade med korna medan jag väntade. Husbonden kom tillbaka. Utan ensilagebal. Traktordörren öppnades. Det brukar betyda att han vill säga mig något.

-Hrm, harklade han sig. Ändrade du några inställningar till lastaren igår?
-Nej, svarade jag snabbt, men fick lov att tillägga:
-Inte vad jag vet i alla fall.

Jag satte mig återigen på det lilla, lilla instruktörssätet (!) och trängdes sedan med husbonden över den lilla, lilla displayen och bläddrade i instruktionsboken. Länge satt vi så utan att lastarens alla funktioner fungerade. Efter en god stund gick det att genomföra utfodringen men lastarfunktionerna fungerade inte som de normalt gör. Medan jag öppnade och stängde grindar för att släppa ut och in olika djur satt husbonden tyst försjunken över displayen och instruktionsboken. Till slut hade han lyckats få det att fungera.

Jag ska nog låta redskapslåset vara i framtiden. Eller så ska jag åka ut och byta redskap i flera timmar bara för saken skull. Tills jag har arbetat upp ett muskelminne i fingrarna så jag kan göra det både framlänges och baklänges och i sömnen om det skulle behövas.