Stolt mor

Ibland är det lätt att vara mamma. Ibland är det betydligt tyngre. Man får hoppas att det tyngre inte väger för tungt.

Valborg firade jag med patrullering av gatorna i den ort där två av våra ungdomar skulle befinna sig med sina respektive kamrater. Båda fick "visa upp sig" ett par gånger och stå ut med ett antal telefonsamtal. Den vuxna dottern var patrulleringspartner och vi fördrev tiden med att titta på brasan samt öva lite agility med hundarna i mörkret på vårdcentralens parkering. Förvånandsvärt få vuxna människor var ute efter mörkrets inbrott! Däremot väldigt många ungdomar i varierande ålder och nykterhetsgrad. Oroande! De andra ungdomarna har väl också föräldrar? Polisen var dock på plats och visade sig och talade med ungdomarna. Det kändes bra.

Igår kväll skulle återigen ett antal ungdomar träffas för att grilla i ett skogsområde där det finns en iordningställd grillplats. Jag våndades och vände och vred på argumenten innan jag till slut gav tonårssonen tillåtelse att delta, under strikta förhållningsorder. Övernattning var otänkbart!


Under kvällen stod jag i relativt tät telefonkontakt med ynglingen för att stämma av läget. För varje samtal kunde han rapportera om en allt livligare stämning. Till slut ville han bli hämtad före den överenskomna tiden. Då hade han och ett par ungdomar till fått ta reda på överförfriskade kamrater, sökt någons föräldrar, hindrat den samme från att ge sig ut i den mörka skogen och istället ordnat med taxipengar och transport hem till grannstaden. De hade också sett till att några av flickorna slapp gå hem ensamma. En pappa hade visat sig tidigare under kvällen och kontrollerat gängets status. Somliga hade då blivit hemmotade.

När jag kom för att hämta tonårssonen såg han ut att dra en suck av lättnad över att få komma därifrån. Han och flickvännen hade trots allt blivit kvar bland de sista när de övriga plötsligt börjat troppa av. Eftersom han känner mig, och vet att jag aldrig skulle kunna åka hem utan att förvissa mig om att alla kommit hem, meddelade han vilka som redan var hemma och vilka som hade fått eller skulle få skjuts. Vi satt i bilen och såg de sista bli hämtade innan vi åkte hem.

En sådan kväll är det lätt att var mamma. En riktigt stolt mor. Stolt över att han kan stå emot, och över att han visar prov på både gott omdöme och ansvarstagande, och att han berättar för mig. Det bygger förtroende. Jag är glad över det, och över att det fanns andra i gänget som skötte sig lika bra. Jag är också glad över att det kom en pappa och tittade till dem.

Men jag är ledsen över att så många ungdomar inte har någon som kontrollerar vad de gör eller var de är. Flera gånger har jag skjutsat hem ungdomar vars föräldrar inte ids hämta dem. En kille hade missat sista bussen, föräldrarna sa "Synd för dig. Du får väl gå hem." Det rör sig om en sträcka på 15 km, på landsbygden och sent på kvällen. Två trettonåriga flickor blev inte hämtade från ett skoldisco och skulle gå hem en dryg mil, mitt i natten, mitt i smällkalla vintern, ut från staden och till en mindre ort. Naturligtvis skjutsade jag hem dem. En 14-årig pojke hade ingen bussbiljett och inga föräldrar som tänkte komma och hämta honom. Han bodde i en annan ort, cirka 4 mil bort. Hur klumpigt det än är att inte ha biljett eller busskort så måste ju pojken hem! Tonårssonen löste det genom att betala en resa med sitt kort. För en vilt främmande kille! Sådant värmer.

För någon dag sedan var den vuxna dotter, inne på sitt 24:e år, cyklandes på väg hem iförd volangkjol och högklackade skor. (Hon hade kläder på överkroppen också!) På avstånd såg hon en ung kvinna stå vid sin cykel och se ut som om hon behövde hjälp. Övriga cyklister och fotgängare for förbi utan att bevärdiga den nödställda med så mycket som en blick. Dottern stannade och erbjöd sin hjälp. Den nödställda avslutade ett telefonsamtal till sin far (som hon ringt för att få hjälp) och tog tacksamt emot de erbjudna tjänsterna. Det visade sig att cykelkedjan hoppat av, men det ordnades raskt av flinka och erfarna fingrar. Dottern delade också med sig av råd och tips utifall det skulle inträffa igen och cyklade sedan vidare efter att ha bistått en för henne okänd medmänniska.

Så idag är jag en mycket stolt mor! Idag är det lätt att vara mamma.