OS-mössor och kryckor

Jag har fått ta fram kryckan igen. Trodde att jag lämnat tillbaka den, men som tur var hade jag inte det. Det här vädret tar kål på både mig och mina leder. Igår bestämde sig det ena benet för att helt sluta fungera och efter lite rotande i skrubben kom kryckan fram.

Promenaderna med hundarna blir inga promenader utan en kort vända på ladugårdsbacken. Lilla förstfödda kalven har jag ändå haltat in till och gullat lite med, fastän hon bor lite för långt bort. Det är nog hundra meter dit.

Eftersom Ricky vill ha långa promenader måste han sysselsättas på annat sätt. På förmiddagen har jag låtsats tappa saker i tid och otid och sedan har han fått i uppdrag att hämta dem åt mig. Han blir så lycklig när han får bära saker som han vanligtvis inte får röra (men gärna rör ändå). När han skulle hämta telefonen var han väldigt skeptisk. I vanliga fall skulle han ju fått skäll om han tagit den. När han skulle plocka upp en penna åt mig ställde sig Tor ivägen (säkert svartsjuk) och vaktade pennan. Ricky blev lite frustrerad och rådvill men beslöt sig för att det nog var bäst att trotsa Tor och göra matte till viljes. Han fintade Tor genom att skälla några intensiva skall och därmed dra Tors uppmärksamhet från pennan, och efter ett känguruhopp lyckades han snappa åt sig det åtråvärda bytet och glatt överlämna det till mig. Duktig hund!

.

När jag avslutat övningarna var han inte nöjd. Tre garnnystan i olika färger kom han stolt travandes med och la försiktigt i mitt knä. Garnnystanen skulle jag ha men inte just dem och inte just då. Jag håller nämligen på och virkar OS-mössor. Något ska man ju sysselsätta sig med när benen sätter stopp för sysslor som kräver större förflyttningar. Dessvärre är ju OS över men jag har virkat intensivt framför flertalet gastkramande OS-sändningar. Flera gånger har jag fått repa upp eftersom koncentrationen inte varit riktad mot handarbetet utan OS-duellerna. Några mössor och en stor filt har jag i alla fall lyckats få ihop.

*