Härom dagen lyckades jag med list få med mig den nyblivna artonåringen ut på isen. Han har tidigare vägrat styvnackat. Första varvet gick lugnt och försiktigt. Han provade att bromsa hårt, gasa häftigt och vrida snabbt och mycket på ratten och fick se hur bilen reagerade på det. Mycket nyttigt! Andra varvet gick lite snabbare och mungiporna hissades upp avsevärt. Så småningom utökades sällskapet med ytterligare en bil, en fyrhjuling, en husbonde, en tonåring och två hundar.
Medan mörkret föll avverkades åtskilliga varv med olika fordon och olika förare. Stämningen var på topp, framför allt hos de båda ynglingarna som allt mer sladdande tog sig runt banan. Tor Tax var mindre nöjd med att stå på strandkanten. Han hoppade upp på fyrhjulingen, som ju är hans älsklingsfordon, och krävde att bli skjutsad. Husbonden förbarmade sig över honom och körde honom försiktigt ett varv runt banan. Tor ylade av lycka, med öronen och den fjolliga mustaschen fladdrande i vinddraget. Ricky var lika lycklig han. Han fick ju passa elden och övervaka korvgrillningen tillsammans med mig. (Ok, jag erkänner direkt! Han fick smaka korv!)
Det här är inte vi, men de har säkert lika roligt! |
Lite kalla och trötta men nöjda med kvällen for vi sedan hem och kröp in i stugvärmen. Jag hoppas vi hinner med fler kvällar som den här. Det är sådana här minnen man ska sitta och le åt på ålderdomshemmet, om en si så där 50 år. Jag samlar på sådana minnen, och har faktiskt hunnit samla på mig en ansenlig mängd.
*
Koppla av med detta kanske..?
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=hG0Rq-FiHBQ