Hjälpredor

Jag har en massa frivilliga hjälpredor mitt i julstöket, fem stycken närmare bestämt. Det kan ju tyckas bra, men de är så lynniga, mina hjälpredor. De har extremt svårt att ta instruktioner och samarbete är i princip omöjligt.

Två av hjälpredorna är hundarna, och den enda som visar ett visst mått av intrese för vad jag faktiskt vill ha hjälp med är Ricky. Tor är mest i vägen, när han inte flyttar runt på grejer som jag alldeles nyss plockat undan. Inte vill han lämna dem i från sig heller. Igår fick vi ha en uppgörelse om en bit maskeringstejp som jag tyckte att han skulle lämna ifrån sig frivilligt.

Ricky kör ner nosen vid mina händer för att verkligen se vad jag gör, så han kan hjälpa till ordentligt. Häromdagen kom han klättrande efter mig på stegen. Jag brukar kunna avleda honom med att han får bära omkring på saker. Visserligen skulle det ha gått fortare om jag gjort det själv, men han blir så nöjd när han "gör nytta".

De tre övriga hjälpredorna är katterna. De är verkligen mest i vägen. Jag vet inte vad det är med dem, men de har blivit helt hopplösa. Sonja blir sur om de andra katterna är där hon är och hon både spottar och fräser åt dem. Ricky får sig en dask lite då och då, vare sig han gjort sig förtjänt av det eller inte. Svante slänger sig raklång var helst han tycker det passar. Han har blivit trampad på flera gånger men det bekommer honom inte alls. Sanfrid trotsar numer hundarna, åtminstone om någon har öppnat kylskåpet eller pysslar med något som eventuellt kan tänkas vara ätbart. Han stjäl allt han kommer över, ibland mitt framför ögonen på oss.

Katterna är mycket missnöjda med kattmaten jag köpte senast. Den är tydligen oätlig. Igår var de så utsvultna så Sonja och Sanfrid, som normalt passar sig för hundarna, gick fram och åt ur Rickys matskål med torrfoder samtidigt (utan att Sonja spöade Sanfrid) och medan Ricky redan stod och åt!!! Ricky blev alldeles bestört men eftersom han är snällheten själv gjorde han inte annat än att kastade i sig maten. Jag hade fullt sjå att få bort katterna, de var som hala, slingrande ålar. När jag vände mig om stod Svante och åt ur Tors matskål, och kaxiga Tor hade backat undan och stod och tittade på mig.

Katterna kontrollerar flera gånger om dagen om slasken är ordentligt rengjord. De fördiskar gärna om det står disk på bänken. Ricky är fena på att öppna diskmaskinen och då kan det finnas två, tre fördiskare där. Eventuellt någon inne i diskmaskinen också. Sandfrid älskar sopsortering, Ricky hjälper gärna till.
Ricky älskar också att väcka barn. Barn älskar inte att Ricky väcker dem. Katterna vill gärna hjälpa till att söva barn.

Svante vill alltid hjälpa till att pyssla med marsvinen. Roligast tycker han att det är att motionera dem. Han tror också att han måste passera genom en dörr så fort den öppnas. Ibland kanske det bara har gått sekunder sedan förra passagen, men öppnas dörren måsta Svante passera. Sanfrid ska npg bli sekreterare i nästa liv. Det går inte att läsa eller skriva utan att han vill vara med, och värst är det om man sitter vid datorn. Sonja är egentligen gårdens rättare. Vad vi än gör utomhus är hon med och kontrollerar. Kommer det en ny maskin inspekteras den noga. Hon sitter uppflugen någonstans och iakttar oss medan vi arbetar. I samma ögonblick vi står still utan att ha något i händerna kommer hon och hoppar upp i famnen. Hon ska klias. När pausen är slut kan hon vägra hoppa ner. Om man släpper ner henne ändå kan hon hoppa upp på ryggen och hålla sig fast med klorna medan man försöker göra det man ska.

Igår hade jag alla fem hjälpredorna i släptåg vad jag än gjorde. Tor fann till slut för gott att gå och lägga sig, men de övriga följde mig tappert i julstöket. Nu har jag slängt ut katterna och placerat hundarna i hundgården. Kanske kan jag få arbeta ifred.
*