Excentrisk tax

Jag bestämde mig för att städa igen, i tid, och lite snabbt, innan jag ska ut och lite snabbt stränga halm, innan åkaren kommer och hämtar ett berg med LP-skålar som ska vidare till köparen. Sedan är det tänkt att jag ska trotsa min oförnuftiga höjdrädsla och hissa upp mig själv i saxliften för att måla på omåttligt höga höjder.

Ricky brukar följa mina förehavanden med dammsugaren för att kontrollera att jag inte fuskar. Ibland lägger han saker framför dammsugaren för att se om de försvinner. Tor brukar smyga undan och hålla sig i andra rum än där dammsugaren befinner sig.

Jag började i TV-rummet. Ricky smög försiktigt bakom mig och kikade ibland fram bakom mina ben. Tor låg kvar på mattan under soffbordet trots att dammsugarmunstycket redan befann sig på mattkanten. Märkligt. Han låg mellan en soffkudde och en pläd som jag bara minuterna innan lagt fint i soffan. Ricky var den här gången oskyldig till nerdragandet av mysattiraljer eftersom han hela varit med mig och inspekterat vattnandet av blommor. Tor brukar inte dra ner saker på golvet. Märkligt.

Han flyttar sig väl, tänkte jag och förde munstycket med hastiga rörelser över mattan, allt närmare taxen och mysattiraljerna. Plötsligt ekade ett mycket högljutt taxskall genom rummet. Vad i hela fridens da´r? Jag ignorerade taxskrället och fortsatte mina förehavanden med dammsugaren, men avbryts av täta skall i ett intensivt crescendo. När jag böjde mig ner och kikade på den skyldige under bordet såg jag hur han samtidigt som han stormskällde liksom hoppade med hela kroppen utan att släppa dammsugarmunstycket med blicken. Vad har det tagit åt hundskrället?

Jag trätte på honom med sträng röst och plockade upp kudden och pläden i en ilsken rörelse. Där under hittade jag hans hemliga skatt. Det var alltså den han vaktade, och som fick honom att trotsa dammsugaren. Han hade kräkts.


Tor är som jag tidigare berättat mycket speciell på många sätt och vis. En av hans små egenheter är att han alltid måste städa undan efter sig om han har råkat smutsa ner. Alltså måste kräkset gömmas. Inte minst för att Ricky annars kommer och äter upp det. Jag kunde inte låta bli att skratta åt kräksvaktaren och han blängde på mig med en förnärmad blick och lommade iväg. (Nu var det ju ofarligt att lämna skatten eftersom matte hittat den.) Ricky stod förväntansfullt och slickade sig om munnen och viftade på svansen.

Kudden och pläden åkte i tvätten och äcklet skulle torkas upp, det var turligt nog inte så särskilt mycket. Jag upptäckte då att mattan var märkligt bulig och knölig och när jag lyfte på den insåg jag att det jag hittat uppepå mattan bara var som toppen på ett isberg. Det låg mängder av undangömt och tillplattat kräks UNDER mattan. Tor satt under ett skåp och blängde, Rickys svans gick som en propeller i turbofart. Han visade med hela sitt kroppsspråk att han villigt erbjöd sina tjänster när det gällde att ta reda på äcklet (eller godiset beroende på vem man frågar).

Jag avböjde givetvis hans erbjudande även om det skulle ha varit väldigt skönt att bara råka lämna rummet  en liten stund och därmed slippa omaket.
*