Vilthotell

Jag har ju tidigare berättat om kajornas lyxhotell här på gården. De har inte ändrat uppfattning om hotellets servicenivå och standard. Istället har de låtit sprida ryktet och vi har fått fler gäster, dessbättre av trevligare art.

Sparvar och finkar har bosatt sig i halmlagret tillsammans med ett antal möss. Jag gillar inte möss, men så länge de håller sig i halmen går det väl an.

Traktens harar har hittat hit, ensilage ger både god och nyttig mat även för harar. Hela gårdsplanen är fylld av dels hararna själva och dels deras små bajskluttar. Ricky är överlycklig. För honom är harbajs rena lördagsgodiset! Jag gör mitt bästa för att få honom att låta bli kluttarna men han är som ett lössläppt barn i en godisfabrik.

Ricky gillar själva hararna också. Av någon anledning verkar inte Tor speciellt intresserad av varken hararna eller bajset. Det skulle troligen bli stor skillnad på hans intresse om jag släppte honom lös.

En sen kväll när Ricky pockade på att få gå ut och kissa precis när jag tänkte gå till sängs så gjorde jag det enkelt för mig. Jag släppte ut honom och stod själv i carporten och tänkte att han bara skulle kissa och så skulle vi gå in igen. Det var riktigt, riktigt kallt. Ricky pep iväg bakom vedboden och kom INTE när jag ropade. Istället för att tjata och stå och skrika småsprang jag huttrande i nattsärken över den månbelysta backen och gömde mig bakom en stor snöhög. Jag stog så jag kunde smygkika på honom när han frossade i harbajs. Plötsligt var han borta. Jag väntade en stund och precis när jag bestämt mig för att leta rätt på honom hörde jag några mystiska ljud som jag inte kunde identifiera.

Jag tittade åt fel håll. De mystiska ljuden kom bakifrån! Jag vände mig hastigt om och i skenet från fullmånen kom två små harpaltar i hundra knyck. Hack i häl kom Ricky som ABSOLUT INTE får jaga harar! Ingen av dem noterade min närvaro bakom snöhögen. När hararna passerat på ca 1 meters håll tog jag (med fladdrande nattsärk) ett stort kliv framåt och skrek NEJ!!!! så det ekade i natten. Hararna försvann runt nästa knut och Ricky höll på att få hjärtslag. Han tvärnitade och hans uppsyn var obetalbar. Det tog någon sekund innan han förstod att det var jag som var spöket. Han har inte jagat harar sedan dess, trots att jag letat situationer som kan provocera honom, och trots att hararna skuttat omkring framför honom. Hoppas att han begripit att harar är fredade.

Den senast anlända gästen till vilthotellet är en räv. Tyvärr är det en skabbräv. Vi har sett honom flera gånger och framförallt spåren efter honom. Förutom att skabben är plågsam för räven själv så är det också mycket smittsamt till både hundar och katter. Första gången jag såg nämnda räv var mitt på dagen när jag var ut med hundarna. Plötsligt hoppade den fram bara några meter ifrån oss och kilade iväg. Hundarna ville väldigt gärna följa efter men de fick de givetvis inte.

Vi har också fått en lite husmus. Den bor i sopskåpet och låter sig inte luras in i fällan som husbonden gillrat. Svante sitter ofta på vakt utanför skåpet men kommer ju inte åt den lilla musen, och jag öppnar då rakt inte för honom.

Nu ska jag gå och sy lite till min butik. Ni kommer väl ihåg att kolla i den?

www rutorand.se
*